tisdag 23 juni 2009

Reims



Att välja den akademiska banan kan vara en börda. Långa arbetsdagar, tveksam avkastning på utbildning och en minst sagt svårdefinierbar gräns mellan ledighet och arbete. Ibland lättas dock bördan något. Någon där ute inser att man behöver en paus, ett avbrott, lite själslig spis. Denna någon var tidigare under våren den ärofyllda sammanslutningen The American Association of Wine Economists som tillkännagav att deras årliga möte skullas hållas i Champagnes huvudstad Reims och att alla och envar som skrivit något intelligent om vinets ekonomi var välkommna att deltaga. Lyckligtvis har jag och en kollega skrivit något som åtminstone med lite god vilja kan sägas vara intelligent och som blev vår inträdesbiljett. För den som är intresserad en nationalekonomisk analys av svenska vinkonsumenter kan arbetet hittas här. Sammanfattningsvis en mycket trevlig konferens med mycket trevliga drycker som återges i korthet nedan. Poängen är mest ett sätt för mig själv att inbördes sortera och bör inte ses som något mer. Ursäkta avsaknaden av länkar, google och CT är din vän.

NV Pommery Blanc de Blancs Summertime
Mycket gula äpplen och smörkola. Något enkelt fruktig. (87)

NV Pommery Blanc de Noir Wintertime
Ganska dova toner. Bränd knäck och mysiga havstoner. Klockren julmust i munnen och bra mousse. (89)

NV Pommery Rosé Springtime
Mycket koncentrerad Herrljunga blandsaft på näsan. I munnen örtbittert och köttigt. Behöver en lammkotlett! (88)

1998 Pommery Millésimé Brut
Som ett musselkok på en brasa av spilloljedränkt vrakvirke. Flintig rökighet och läder. Trots detta friskt! (90)
2002 Pommery Cuvée Louise
Även här mycket hav och skaldjur, men alldeles för ungt och knutet. (89)

NV Mailly Blanc de Noir
Bokna äpplen och nötigt. Matchar mat på trevligt sätt! (88)

NV Henri Abéle Brut
Kärva syror och något kort. Osnygga akvarietoner och järnigt slut. (83)

NV Jacquesson Cuvée 733
Mysigt pinotfruktig, med tiden kommer nyöppnat cigarettpaket och trevliga rotfruktstoner. Bra! (90)

NV Henri Goutorbe Cuvée Prestige
Whiskeylikör, bokna äpplen lååång mousse! Mycket bra för priset på plats (16 euro). (90)

NV Duménil Blanc de Blancs
Äpplig, något kort och rund. (85)

NV Duménil Rosé
Röda bär, men saknar kropp och pinotdriv. Kort. (85)

NV Duménil Cuvée Prestige
Russin, mandelmassa, gröna toner, bra mousse, lite kort. (89)

NV JL Vergnon Extra Brut Grand Cru
Som att bita i ett kolsyrat Granny Smith pudrat med skolkrita. Fina havstoner men behöver tid. (89)

NV Penet Chardonnet Grand Reserve Extra Brut Grand Cru
Jästig, nötig, något sur. Lång och bra mousse. (86)

NV Penet Chardonnet Reserve Brut Grand Cru
Gula äpplen, något kartig och kort. (85)

NV Penet Chardonnet Rosé Brut Grand Cru
Rödbärig med trevliga svamp och sous bois toner. Något kort. (86)

NV Penet Chardonnet Cuvée Special Diane Claire Grand Cru
Stor pinotfrukt, höga syror, bra mousse, jästig och lång. (88)

NV Taittinger Cuvée Brut
Mineralig med musseltoner. Äppligt sötfruktig och drickvänlig. (88)


Som sagt. Trevlig helg. Även vinbutikernas utbud granskades och de få flaskor som bagaget tillät inhandlades. Källarbesök gjordes hos Pommery och Taittinger gjordes och framförallt Pommery rekommenderas då källaren innehåller en modern konstutställning som ger en extra krydda!
Nästa år i Napa Valley, det akademiska har sina goda stunder.

onsdag 17 juni 2009

2000 Nino Negri Mazér Inferno


Fem dagar i sydostitaliens pärla Bari innebär allt för många timmar instängd i universitetets lokaler som får en att utbrista i spontana talkörer för det svenska högre utbildningssystemet och nordiskt juniklimat. Medelhavsklimat innebär dock en välsignelse i form av varma kvällar som lämpligen spenderas i sällskap av goda kollegor och en aldrig sinande ström av antipastitallrikar.
En snabb överblick av vinlistan ger en radda av halvintressanta syditalienare och en riktigt respektabel uppställning från Lombardiets stolhet Nino Negri. Som gruppens tveksamme vinauktoritet tar jag mig friheten att beställa två flaskor av husets La Tense som prövats ett flertal gånger med betyget "A+ basnebb" som utgång. Kyparen åtekommer dock snart med ett stort Scusi! på läpparna och meddelar att dessa flaskor blivit uppdruckna. Hon föreslår istället Mazér Inferno för samma pris och tydligen med en liknande druvsammansättning och jag är inte den som spottar i glaset då det erbjuds moget från norditalien. Denna utgörs till allra största delen av Chiavennasca som är det lokala namnet för Nebbiolo och mindre delar av bland annat pinot noir.
Den första flaskan vi får har något för hög temperatur men visar ändå hur fantastiskt trevligt norditaliens lilla svarta kan bli efter viloläge ett par år. Härliga, druvtypiska toner av varmt grus, violpastiller och multnande rosor möter i glaset. Till detta en färg liknande solnedgångsupplysta tak i Monforte d'Alba. I munnen är det slankt, elegant och med fortfarande vitala syror. Tanninstrukturen är så där perfekt avvägd som bara en mognande Nebbiolo kan bli. Dock märks den höga temperaturen på lite slapp helhet och något bittra toner.
Nästa flaska har helt rätt källartemperatur och nu faller verkligen bitarna på plats. Detta är inget komplicerat vin, men till syditalienska antipasti och ragu di cavallo (i Italien har de heder nog att inte dölja hästköttet bakom larviga eufimismer som "Hamburgerkött") så är det fantastiskt! Med nio år på nacken så är detta vinet fullt drickfärdigt, men kroknar säkert inte än på ett par år även om frukten nog lär vara det första som blir lidande. Kostade 20 euro på restaurant vilket får sägas var ett bra pris. Den svenska importören tycks inte ta in, men de som har husets la Tense i källaren kan förmodligen glädja sig åt liknande upplevelser då de börjar mogna.

Ps. Flaskdesignen har tydligen ändrats sedan 2000, och CT länken gäller 2001.

tisdag 9 juni 2009

2007 Domaine Hubert Lamy Saint-Aubin 1er Cru Les Frionnes



Det är lätt att bli kallad doldis när grannbyarna heter Chassagne-Montrachet och Puligny-Montrachet. Också svårare att förlita sig på etiketten när kvaliteten sviktar kan man anta. Saint-Aubin i södra Côte de Beaune består av 156 hektar vingårdsareal. Huvudfokus ligger på Chardonnay, Pinot Noir utgör endast 20 procent av rankorna. Här huserar Domaine Hubert Lamy, grundad 1973 men med familjetradition av vinodling från 1600-talet. Sedan 1991 är det sonen Olivier som driver verksamheten och har under sina år vid rodret dubblat firmans odlingsareal. Idag uppgår firmans egna och arrenderade mark till 16.75 hektar, vilket genererar en produktion på runt 8400 lådor vin om året.

2007 Saint-Aubin 1er Cru Les Frionnes kommer från 25-75 år gamla stockar som växer på en brant sydsida ovanför byn. Doften är inledningsvis knuten och bjuder inte på annat än en påminnelse om hur nyss året kallades 2007. Lite tid hjälper till och tillsist släpper vinet retfullt små ledtrådar av gråpäron och mineraler. Smaken är rejält kartig, på ett sätt som väcker minnen av de små äpplen man ibland fick för sig att äta som barn, trots att man egentligen visste att de i det närmaste var oätbara. Med tiden tillkommer även en viss rondör och en bitter knorr i avslutningen. Vad som nästan helt snor all uppmärksamhet i smaken är dock syrorna. Som tio små gummisnoddar längs benet på en Partille-Johnny – fixerade, hårt åtsittande och en odiskutabel definition av juvenil särprägel.

Visst kallar vi vinet oförlöst, purungt och knutet. Men ointressant, icke. Det finns ändå något svåruttalat där, som gör det till en fröjd att dricka i all enkelhet. Kanske är det bara syrorna som tvingar våra smilgripar att dra ihop sig. Kanske är det förnimmelsen av att något större döljer sig bakom de ungdomliga dragen. Vi håller på vidare analyser och bokar in ett kärt återseende om några år.


torsdag 4 juni 2009

Georg Breuer 2007: Nonnenberg vs. Rottland


Så har de anlänt – Breuers nollsjuor. Nyfikenheten övervinner tålamodet och vi beslutar att en omedelbar matchning av två representanter är på sin plats.

2007 Rauenthaler Nonnenberg Riesling skimrar av ljust guld och gröna reflexer. Så frestande att skriva ung, frisk och fruktig om doften. Men det vore en grav förenkling av intrycken. Tropiska frukter dominerar och backas upp av eleganta mineraler. Harsyra och färsk ananas bidrar till syrligheten. Ja, bäst beskrivs nog doftupplevelsen av den transparent gula godisklubban med syrlig vit kärna. En riktig höjdpunkt bland lördagsgodiset!
Smaken är relativt bjussig, med den kylskåpskalla färska ananasen som fruktkomponent. Anslaget är som friskaste källvatten – kristallklart och otroligt läskande. Syrorna är naturligtvis påtagliga och precisa, men ändå timida nog att inte välta den balanserade elegansen. Framtiden känns utstakad för det här vinet och det råder inga som helst tvivel om dess utvecklingspotential.

2007 Rüdesheimer Berg Rottland Riesling har en ljus gyllene ton i glaset. Inledningsvis är doften kartig, med något bittra toner av gräs, sötmandel och omogna äpplen. En väldigt angenäm fet underton anas jämsides med den närmast rökiga mineraliteten. Med tid och luft ges fruktsötman mer och mer plats i det för kvällen intressantaste doftspektrat.
I munnen återkommer den något feta känslan, mandelolja är nog en teoretisk liknelse. Syrorna är kraftfulla och ihärdigt närvarande. F påpekar likheter med ung chardonnay då syrorna, till skillnad från Nonnenberg, högljutt ropar på uppmärksamhet. Detta bidrar även till att vinet i sin helhet upplevs som det yvigare av de två.

Naturligtvis är likheterna större än skillnaderna mellan dessa två närliggande vingårdslägen som dessutom vinifieras på identiskt vis. Men, parallellt som ikväll uppvisar vinerna ändå hur Breuer skapar otrolig särprägel på sina olika crus. Att utse en favorit av de två är inte helt lätt, och handlar mer om vilken stil man föredrar än om faktisk kvalitet. Inledningsvis höll samtliga vid bordet Rottland som favorit, för sitt yvigare anslag och sin kraftigare textur. Mot slutet tappar vinet dock lite av sin charm när slutet vattnas ur och kortas av något. Nonnenberg behåller kraften och den omutbara elegansen loppet ut och går om strax innan målsnöret.


och... Panerad bergstunga, svensk grön sparris och hemrörd hollandaise smakar underbart (för)sommrigt, men klarar inte riktigt av de unga vinerna. Framförallt den något mer excentriska Rottland tar ovillkorligt över showen under måltiden.

onsdag 3 juni 2009

2006 Musella Valpolicella Superiore + X-faktor


Hanöbukten bemästras och kycklingsalladen i Amigo 23:an toppar många restaurangbesök.

Corvina och barbera i synnerligen trevligt samspel. Med eller utan X-faktor - prova, det är väldigt gott!