lördag 31 januari 2009

1998 Franz Künstler Hochheimer Kirchenstück Riesling Spätlese



Att flytta bredband tar tydligen 3-5 veckor och kostar som en bättre barolo. Och utan uppkoppling haltar bloggandet. Dagens inlägg handlar därför om ett vin som dracks förra helgen.

Künstler Hochheimer Kirchenstück Riesling Spätlese har en stor doft av akaciahonung, vita päron, röda äpplen och några väl gömda cykelslangar. Trevligt! Vi smakar, och munnen fylls verkligen av en len smekning. Tropiska toner med ett tydligt inslag av honung. Jag märker att tankarna hamnar hos min mormor, och inser att vinet är en flytande version av hennes favorit i handväskan; Vicks trekantiga honungspastiller. Å utbrister Godis!, och jag instämmer i såväl upplevelsen som användningsområdet. Detta är gott och jag får skynda mig för att hinna få upplevelserna på papper innan flaskan är slut. Visst finns det mer att önska om man som jag är på ständig jakt på syror, men denna gång kommer Künstler undan så länge han är väl kyld.

onsdag 28 januari 2009

2006 Villa Caffagio Chianti Classico



Matlagningsinspirationen fortsätter att tryta och frestelsen från Casa Nostras genuina lysrörsbelysning blir för stark när vi passerar. Med kvällens vin i åtanke beställer E gnocchi med salsiccia och porcini i tomatsås medan Y väljer porcini papardelle.
Vinet är direkt ur flaskan härligt doftande av läder och lösningsmedel. Känns mycket inbjudande och helt enligt skolboken. Snart kommer även en del mörka blommor, bär och trevliga fattoner fram.
Smaken lever helt upp till förväntningarna med en läskande syra och härliga tanniner i ett slankt paket. Står sig ypperligt till maten och även till okynnesätandet av den obscent stora klumpen med Grana Padano som farbror och faster hade med sig i helgen.
Ett riktigt trevligt vin som köps igen och som passar bra när vi inte vill brottas med de tuffaste syrorna eller de bråkigaste tanninerna.Andras åsikter här.
/E

måndag 26 januari 2009

2006 Couvent des Jacobins & 2007 Hölle


Endast vetskapen om bloggosfärens ibland hårda dom får oss att klappa ihop egna burgare istället för att hämta dito från lokalt gatukök. Tillsammans med karamelliserad rödlök, med en skvätt av kvällens vin, samt kompisimporterad Champagne-dijon blir dock resultatet troligen trevligare än vad halvspecialmånglaren på Mariaplan kunde erbjudit.
Kvällens vin är en av systemets trotjänare i segmentet basbourgogne kring hundringen och det är första gången vi provar. Den vita versionen har druckits med välbehag både till mat och utan. Flaskan får offra några droppar direkt i glaset innan det förpassas till karaffen där det enligt uppgift behöver ett par timmar. Första intrycket är vitpepprad gödselhög där någon slängt resterna av årets jordgubbsskörd. Det dröjer dock inte länge innan stalldörrarna stängs och betydligt trevligare bärtoner, främst hallon och jordgubb, letar sig fram. Dock blir glädjen kortvarig och doften sluter sig ganska snart. Vinet håller nu strax under rumstemperatur och det ska visa sig att tempen är en tämligen viktig parameter för denna flaska. Smaken har rejält med syror som inte känns helt balanserade. Tanninerna är finlemmade och snygga men på slutet kommer en lite örtspritig bitterhet som inte alls känns så kul.
Två timmar senare är vinet nere kring 14C och bör ha luftats ur en del. Doften är fortfarande diskret, men i alla fall övervägande trevlig. Direkt ur karaffen har smaken förbättrats avsevärt och är trevligt till maten. Dock slår det tillbaka tämligen fort och snipiga syror tar över. Y säger glest, jag försöker hävda finlemmat men hör själv hur oengagerad jag låter.
Det skall föras till protokollet att jag saknar nästan all kunskap om pinotviner och framförallt från Bourgogne. Jag föreställer mig dock den sorts volatilitet som detta vinet uppvisade knappast är en produkt av området utan kanske snarare flaskvariation hos en jätteproducent, som hävdats av andra. För samma pengar fortsätter vi att köpa Barbera eller Nebbiolo i fortsättningen men tar tacksamt emot tips på roligare Bourgogne.


Under veckorna och helgerna ligger det allt som oftast en flaska av Künstlers baskabinett Hölle
öppen i kylen. Ett i sanning fantastiskt vin som bara levererar vid vilken temperatur som helst, till den mest märkliga vardagsmaten och dessutom efter fyra dagar i ovacuum med en angenäm bitter ton som enda påminnelse. Sommar och vår på flaska när ljusterapin har slutat bita.
/E

tisdag 20 januari 2009

2000 Château Noaillac


Fredag kväll och E kommer över på lite vin, ost och göteborgska ordgåtor på SVT. En i relation till vinkällaren mogen Cru Bourgeois i magnumbutelj blir kvällens vin.

Pop n’ Pour. Tydlig doft av våt sten med toner av tobak och vinbär. Lite enkelspårigt till början, men efterhand utvecklas rustikare nyanser av blod, stall, aceton och salmiak. E letar febrilt i kryddhyllan landar slutligen i kummin.
En klunk och förälskelsen är direkt. Finlemmat utan att vara glest, moget avrundad utan att kännas tråkig. På det hela taget balanserat. Helt omöjligt att inte gilla detta vin! Färdigt för konsumtion absolut, men den andra flaskan klarar säkert att ligga ett tag till.

Räknar man per cl är detta dessutom skamligt billigt och har man tålamod kan det vara idé att köpa aktuell årgång (2004 eller 2005, beroende var man tittar).

2004 Hugel Riesling Jubilée


Köket liknar mest ett skelett av den tänkta kroppen och matlagning sker med endast två hjälpmedel; vattenkokare och mikrovågsugn. Suget efter matkrävande riesling är inte mindre för det och vi ställs inför en gastronomisk utmaning som gjord för ett underhållningsprogram på TV4. Fiskbilen blir vår räddning och på tallriken hamnar till sist laxpaj, dito av västerbottensost samt en sallad på räkor och avocado.

Vinet som får oss att tänka utanför lådan har funnits på att-dricka-listan länge. Min lista alltså. Å har redan dragit korken på ett exemplar, en uppskattad tjejkväll i Varberg...


Hugel Riesling Jubilée är ljust gyllengult. Kanske är det de nya halogenlamporna i taket, men det skimrar verkligen förföriskt i glaset. En underbar doft når oss och mungiporna reagerar autonomt i ett fånigt flin. Sjösten, den söta doften av nyplockade citroner, och om man letar, även en liten ton av gummi. Efterhand mandel, torkad ananas och päron. Helt fantastiskt! Minnesanteckning: lansera parfym med doft av torr kvalitetsriesling från Alsace! I munnen är syrorna knivskarpa och det sjunger till rejält i gommen. Persikor, grape och en blyg liten sötma som håller kalaset i styr. Mot slutet tappar vinet lite liv när syrorna försvinner och beskan får mer plats, men detta ter sig inte som ett problem så länge maten är med.

En jämförelse med Trimbachs Cuvée Frédéric Emile är ofrånkomlig och i mitt tycke mäter vinet sig väl i matchen, trots sin ringa ålder och nättare prislapp. Detta dricker vi mer av.

lördag 10 januari 2009

2004 Marchese Antinori Chianti Classico Riserva

Just nu är det enda beviset på vad vi döpt till vecka historiens bästa TV-underhållning. En liten påminnelse om att det faktiskt finns fredagar, att det finns ett liv utanför monteringsanvisningar för FAKTUM. Och att Johan Wester har välsmorda synapser. När vi fortfarande är i Gislaved är han redan framme i Gränna.

Marchese Antinori Chianti Classico Riserva består av 90% Sangiovese, 10% Cabernet Sauvignon och får tillbringa 14 månader i gamla franska barriques följt av ytterliggare 12 månader på flaska innan försäljning.

En varm doft av körsbär och lite stalltoner kommer ur glaset. Faten gör sig påminda med en mild vaniljton och får sällskap av choklad, mandelmassa och jordgubbsmarmelad. Vi är alltså i den mörka delen av Aladdinlådan, men ikväll är de bästa bitarna redan tagna.
I munnen slås man först av de synnerligen avrundade kanterna, inte de sturska tanniner jag väntat mig. Vinet känns friskt och på det hela taget välkomponerat. Men något saknas. Å väljer beskrivningen opersonligt, och jag saknar också ett karaktärsdrag eller två. Kanske är det faten som tagit för stort utrymme? Eller så är bara preferenserna inställda på juvenila piemontesare som varit den senare tidens konsumtion?
Innan detta blir en sågning får jag flika in att det druckits sämre vin för pengarna, även om Gallinis 91 poäng känns väl generöst.

tisdag 6 januari 2009

2007 Stürz Riesling Kabinett



Tisdagskvällen hade ångkokt lax med tillhörande broccoli och sockerärtor i sitt sköte. Till detta serverades kall yogurtsås med chili och lime, något som i teorin borde vara en bra matchning till en opretentiös halvtorr kabinettriesling.
Kvällens vin är en egen produkt från Enjoy som odlas på branterna i Mittel-Mosel och skördas i oktober varefter det kalljäses och får vila ett par månader på jästfällningen.
I glaset har vinet blekgula toner någonstans mellan citron och halm. Doften direkt ur glast domineras av inlagda frukter som mandariner och ananas. Även Kiwi dyker upp, snarare än de förväntade gråpäronen. Efter en stund öppnar det sig något och angenäma toner av ogräddad kanelbullsdeg dyker upp!
Det omedelbara smakintrycket är sockerlagen från tidigare nämnda inlagda frukter samt en svagt järnig mineralton. Även persika dyker upp. Tyvärr saknas de syror och den ryggrad som behövs för att bära upp den tropiska fruktkorgen och det hela landar i ett ganska blekt helhetsintryck. Till vinets försvar skall det sägas att det funkar helt ok till den asiatiskt inspirerande maten och möter säkert upp den kryddigaste thaimaten din lokale handlare kan erbjuda, men halvtorr riesling kring hundralappen är ett segment med gott om bättre alternativ i mitt tycke. Läs vad andra tycker och om alternativ här.
/E

2006 Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo



Efter att ha triumferat med sin barbaresco i nebbiolo-battlet härom veckan känns tiden inne för producentens Langhe nebbiolo. Druvorna hämtas från lite yngre rankor eller från lägen som inte producerar druvkanditater till barbarescon. Vinet jäser i ståltankar och får ligga sex månader i stora ekfat innan buteljering.

Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo får några timmar i karaff och visar upp sig i en skimrande ljusröd kostym. Ur glaset kommer bekanta nyanser av bittermandel, aceton och apelsinskal som nyss skalats av. Även Bassets vingummin av blandade färger dyker upp. I munnen möter vi fina syror och de stabila, om än avmattade, små krigare till sandiga tanniner som gillades så skarpt hos barbarescon. Bittermandeln kommer igen och får sällskap av röda vinbär. Trots den långa luftningen är vinet livligt med en stilsäker elegans som försvarar den något lätta kroppen.

Sista skvätten sparas och stärker några dagar senare tesen om en spännande framtid.

Fler reflektioner här.

måndag 5 januari 2009

Ett bra år

Göteborgs amatörönologer inbjuder härmed sina medlemmar att publicera tankar om vin och allmänheten att beskåda desamma.
/E