torsdag 31 december 2009

2lax9 - årsbästalistorna



Une grand année?

Fler viner har druckits än någonsin förr. Källaren har gått från att vara skrattretande till möjligtvis blygsam. Fler viner har druckits i gott sällskap med amatörönologer, vänner och kollegor. Så ja, ur det snäva perspektivet av två enkla amatörer så var 2009 ett stort år. Det första av många, insh'Allah. Utan större åthävor, här är listorna från GAÖ.


Erik

1. Årets vin och mat
Det hävdas ibland att Champagne är den enda dryck som kan serveras genomgående till hel måltid. Även om detta troligen skall tas med en försvarlig nypa salt så finns det tillfällen när inget känns mera sant. Om någon vet så är det personalen på Le Millenarie, en av en hel drös med stjärnkrogar i Reims. När vi besökte den i juni bläddrades det flitigt i den närmast bibeltjocka vinlistan och här finns storheter från från alla klassiska distrikt, men i slutändan kändes regionens egna viner som det enda rätta. Till fem fantasiska rätter, från gös till karamelliserad tomat vidare till ett perfekt rosa ankbröst skötte sig champagnerna felfritt och bjöd på underbara kombinationer. Visst hade en Winston Churchill eller en Dompa säkert skött sig utmärkt till samma rätter, men känslan säger att Mailly Blanc de Noirs och Jaaquesson No. 733 var helt rätt val i sin diskreta men kraftfulla stil som låter maten sjunga ledmotivet.

2. Årets vardagsvin
När regnet piskar, när solen skiner. När du lagt timmar på middagen, när du köpt snabbmat. När natten blir lång, när morgonen blir tidig. Då finns Franz Künstler där för dig med sin kabinett, ivrigt trugande. Under hösten har det bytts från fantastiska 2007 till mer klassiska 2008, men vi fortsätter sorglöst att sippa.

3. Årets provning
Under våren blev jag och Peer munskänkar, vilket bjöd på lyx i form av omfattande provningar en gång i veckan. Dock bäddade den lysrörsluminerade konferenslokalen och almänna studiecirkelkänslan knappats för några stora känsloyttringar. Då har övningarna med amatörönologerna bjudit på fler upplevelsepoäng, ofta under Peers generösa värdskap. Speciellt minnesvärt blev det då vi i början av december ställde ett par av södra Rhones storheter mot varandra och fick uppleva dramatik av närmast grekiska proportioner. Hedersomämnande till Barolo-Barbaresco battle och Champagne för nybörjare.

4. Årets vinresa
Endast en resa i Bacchus tecken har gjorts under året, men vilken resa. Mitt första, men inte sista, besök i Champagne väckte allvarliga planer på bulkköp av GOT-CDG biljetter och årskort på TGV. Allt från avantgardistiska konstutställningar i Pommerys källare till besök hos småodlare uppfyllde och överträffade alla förväntningar. Au revoir, Champagne!

5. Årets poängdiskrepans
Cayuse Syrah och Mas de Boislauzon liggar båda och snurrar runt 100 pinnar från Robert Parker. Med varje nytt vin jag provar så vässas förmågan ytterligare att säga något meningsfullt om det. Inte så mycket om poäng, vilket i och för sig kan vara underhållande, utan snarare om vad som gör att ett vin är bra dåligt eller magiskt för mig. Just därför känns det bra att veta att mina paramterar inte stämmer med Parkers och att jag inte behöver frysa benen av mig eller tömma plånboken för att få tag på hans rekommendationer.

6. Årets Vita
Årets vita är mer av ett löfte än ett infriande. Idag är syrorna närmast frätande höga, mineralerna ger dig stenlunga och frukten är en kuvad träl under dessa grymma despoter. Men den dagen upproret kommer, när ljuset i tunneln skådas och harmonin åter lyser över Rheingaus dalar, då kommer 2007 Berg Rottland att vara magi. När vi provade höll jag den något högre än Nonnenberg, men det kommer att bli ett tätt race om sisådär 15 år.

7. Årets röda
När kollegorna från östkusten summerar 2009 så tycks Pavie och åldrad Barbaresco vara valet för årets vin. Så sköna välsignelser har vi dessvärre inte mottagit på andra sidan men icke deto mindre har det druckits minnesvärda rödviner under året. En Sagratino di Montefalco vid Gardasjöns strand var perfekt mognad och magisk. Roagnas "enkla" rosso har bjudit på underbar mognad och ett matsällskap av sällan skådad like. Men mest minnesvärt är nog trots allt ett vin som intogs i ljusrörens sken ihop med munskänkarna. Corton Grand Cru 2004 från Antonin Rodet bjöd på toner jag inte visste att vin kunde spela. Så var detta också den första bättre Bourgogne jag drack. Om jag vinner kampen mot mitt bankkonto, så blir det inte den sista.

8. Årets söta
Har man haft förmånen att dricka vin från Chateau d`Yquem så finns det liksom inte så mycket konkurrens kvar på den här tronen. En fantastisk upplevelse som lyftes ytterligare av gott sällskap både i form av goda vänner och anklevertoast. A king of nectars, a nectar of kings!

9.Årets Champagne
I denna rubrik skulle jag kunna tillägga nästa bästa. Även där är dock konkurrensen hård med kombattanter som Pommery Louise 1998 och Duval-Leroy Fleur de Champagne 1996. Vinnaren är dock ett betydligt mer anonymt vin som i ren kvalitet inte kan mäta sig med bjässar som dessa. Men att smaka en så perfekt mognad och stor komplexitet var en helt ny upplevelse och gjorde Bernard Tornay 1990 till en solklar vinnare.

10. Årets vinupplevelse
Det har varit ett år i Champagnens tecken. Förälskelsen har blivit djupare, vetgirigheten större och att då få prova en av de verkliga giganterna kändes mycket stort. En lysande harmoni, en käftsmäll av vit tryffel och syror höga som hus. Krug Grand Cuvée är ett i sanning stort vin och 2009 års största upplevelse.

Ett år och ett decennium är till ända. 2010 kommer att bli ett magiskt år och början på ett nytt liv. Om ett par veckor blir vår lilla familj större men redan ikväll får korkarna stanna i flaskan ifall storken skulle komma på besök. Livet som småbarnsförälder kommer med all säkerhet betyda mindre vin, mindre provning och mindre påfyllning i källaren, men en det är en uppoffring som görs med glädje. Nu hoppas vi att 2010 blir ett lysande år i Champagne så att min dotter får ädla bubblor när hon tar studenten.


Peer

Årets vardagsvin
Bland alla dessa nollsjuor av kabinetter, dolcetti och rhonare lyste superfyndet 2007 Saint-Cosme Côtes du Rhône starkast. Den ungdomliga charmen gav svaga knän, men det var uppvisningen med luftning som fällde avgörandet i kampen om årets tisdagsvin.

Årets besvikelse
Utan större konkurrens en defekt 2007 Domaine la Barroche Pure. Närmast mätbart antiklimax. We'll meet again.

Årets champagne
Eriks entusiasm smittade av sig med mer och bättre bubblor. 1990 Bernard Tornay var en minnesvärd lektion i mognadstoner, men för sin otroligt rika frukt drog 1998 Billecart-Salmon Cuvée Nicolas-François Billecart det längsta strået i år.

Årets vita
Få viner charmade mig så mycket som 2005 Dutton-Goldfield Chardonnay Dutton Ranch, men det var ändå rieslingvinerna som stod för årets toppnoteringar. 2004 Hugel et Fils Riesling Jubilee såg länge ut som en vinnare, men det var vid Breuerbataljen som skåpet ställdes där det skulle stå. 2007 Georg Breuer Rauenthaler Nonnenberg Riesling var årets vassaste vita, och hamnar nog i toppen igen när den blommat ut i sin fulla potential.

Årets röda
2009 skulle visa sig bli en kamp mellan Franrike och Italien, Châteauneuf-du-Pape och Piemonte. I det sydfranska laget glänste i synnerhet 2007 Domaine la Barroche Signature och 2007 Domaine de la Janasse, superba fanbärare för områdets fenomenala årgång. Andra sidan ställde upp med charmanta 2000 Crissante Alessandria Barolo Capalot och lovande 2004 Prunotto Barolo. Det var dock ett knippe flaskmognad som fällde avgörandet. Årets röda vinupplevelse var 1997 Paolo Scavino Barolo.


Imorgon inleds det nya vinåret. Det bästa hittills!

Gott nytt år kära läsare!

onsdag 30 december 2009

Juldag i Klaveret


Traditionsenlig middag på juldagen innebär att den äldre generationen lämnar plats vid spisen. Upplevde man studentrevolten kan man med andra ord glömma allt vad matlagning heter. Med kusiner och respektive är vi sex personer i det lilla köket och på något märkligt sätt faller alla bitarna på plats strax innan föräldrarna anländer.

Till den enkla men goda musselsoppan dricker vi 2007 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire från Brocard. Vi bjuds på bjussig doft av tropisk frukt tillsammans med purunga chardonnay-mineraler. Smaken är hyfsat stram med tillräckliga syror för den krämiga soppan. Vi gillar extramaterialet de gamla stockarna bjuder på, och till soppan fungerar detta dessutom strålande.


Till varmrätt serveras helstekt kalkon med rödkål och gräddsås. Tre viner gör sällskap där 2007 Kings Ridge Oregon Pinot Noir inleder med trevlig druvtypisk doft av det generösa slaget med smultron, vinbär och fat. Munkänslan är av det sällskapliga slaget, saftigt och infriande, men något platt i jämförelse med de efterföljande fransmännen.


Betydligt bättre är 2005 Louis Jadot Château des Jacques Moulin-à-Vent. Kvällens favorit bland större delen av bordet. Trevlig, genuin doft med en intressant mix av ljusa och mörka bär. Inget syntetiskt i denna Gamay, endast rena, ädla toner. Smaken har bra struktur med högtspelande frukt av det tätare slaget. Allra bäst fungerar vinet som sällskap till maten. Utan tvekan den bästa beaujolaisen jag provat.


Sist ut till varmrätten är 2005 Savigny-les-Beaune Les Bourgeots från Simon Bize. Här märks det att vi klivit upp ett snäpp när doften möter näsorna. Fantastiskt! Nypon, hallon och smultron samsas i den kompakta fruktkorgen. Lite sumpig insjö hittar vi också ihop med några få stjälkiga toner som faktiskt inte stör det minsta. Smaken är åt de stramare hållet med seriös struktur och finfina syror. Kanske lite väl ”gåpåig” för att harmoniera med maten idag, men ett trevligt återseende blir det säkert om några år.


Till stiltonknytena signerade Livets goda provar vi 1988 Taylor's Quinta de Vargellas. Trevlig mogen port med bra tryck i både doft och smak. Stilmässigt dock något mindre intressant än brodern från 1995 vi drack härom veckan.



Stort tack till Svante för gästfriheten och övriga närvarande för en fantastiskt trevlig kväll!

måndag 21 december 2009

2007 Saint Cosme Côtes-du-Rhône



En läsare hörde av sig med synpunkter på bloggens innehåll. Inte så mycket om textens kvalitet eller läsvärde, funderingarna rörde istället den stilistiska utformningen i allmänhet och mängden bilder i synnerhet. Antal bilder per inlägg var på tok för lågt, och allt som oftast föreställde de bara en vinetikett. Eller möjligtvis en kork. Tråkigt, strömlinjeformat och enahanda. Av oss kunde hon minsann vänta sig ett större mått av påhittighet, tänkande utanför boxen eller rent av avantgardism.

Så. Tadaa. Synpunkterna äro hörda och med försiktiga steg lämnar GAÖ det trygga formatet...


-------------------------


Idag kom så jullovet. Spurten var kämpig, men den veckolånga målfållan gör att stunden för målgången, nedsjunken i fåtöljen, kryddas med stort välbehag. Det är ju såhär livet kan vara bortom vintermörker och arbetsbördor!



Fina stunder kräfva fina viner och en bättre variant skall just hämtas i källaren då blicken faller på kvällens matlagningsvin, 2007 Saint Cosme Côtes-du-Rhône. Den veckogamla, halvdruckna flaskan hälls upp och doftar… fantastiskt. Bären är mörka och precisa. Samtidigt som den ungdomliga eldigheten svalnat betydligt. Utvecklingen har varit av det exponentiella slaget och att få en titt in i en möjlig framtid retar lustcentrat till fysiska uttryck. Näsan fastnar oundvikligt i glaset - och mungiporna i leendets ytterläge. Smakprovet glöms nästan av. I munnen har vinet tappat några kilon sen sist och syrorna får mer utrymme i avslutet. Det fanns naturligtvis mer charmerande kraft i smaken under veckans begynnelse, men balanserat landar ändå komponenterna på bägge fötterna. Bravo!
Vi har avverkat några flaskor av det här vinet, med återkommande positiva intryck, och nu är det sannerligen dags för en rejäl hyllning. Vi köper på oss och försöker spara några till framtiden.



måndag 14 december 2009

NV De Venoge Blanc de Noirs


Huset de Venoge grundades av schweizaren Marc-Henri de Venoge i Mareuil-sur-Ay 1837. Mest känd har man blivit för huscuvéen Cordon Bleu som enligt uppgift skall vara en trevlig standardskumpa. Ikväll är det dock en av specialcuvéerna som vankas i glaset, nämligen husets Blanc de noirs, som består av 80% PN och 20% PM. Precis som alla husets viner görs även detta på inköpta druvor från hela distriktet.
Ur glaset bjuds jäsande surdeg, kartiga äpplen, omogna hallon och gott om rått kött. I munnen är det första och helt dominerande draget en intensiv, fruktköttig, sötma. Något förvånad famlas det efter flaskan och eventuella sec noteringar men visst är detta brut vilket också känns när frukten klingar av och går mot ett syrligt och mineralfyllt slut. Här finns också en grön rotfruktston som jag ibland hittar i Champagne och upplever en liten hatkärlek till. Som sällskapsskumpa är det lite för kraftigt för min gom, bra mycket mer så än till exempel Andre Clouets eller Maillys motsvarigheter. Till mat är det däremot förträffligt! Först till en parmesandrypande färskpasta med nötter och senare till vältempererade bitar av Comté och Gruyere. En kul skumpa i en annorlunda stil som jag helt klart uppskattar. (88)
/Erik

fredag 4 december 2009

Från moget till ofärdigt


Chablis Premier Cru Vaillons från Jean Dauvissat i årgång 1997 hittades i ett dammigt hörn i i en vinbutik i Reims. Utan större förhoppningar om flaskans vitalitet och skick, men med en stor nyfikenhet på mogen Chablis, så inhandlades nämnda flaska och har legat ett halvår i källaren. Källardoft är också det första som möter en i flaskhalsen när korken dras. I glaset bjuds ett visköst guldigt vin som väcker oerhörd aptit. Nu blir även doften betydligt mer inbjudande med massor av undervegetation, svamp och flintrök men även den ljuvaste tropiska frukt! Honungsmelon och litchee finns på plats och även ananas i sockerlag. Detta är tydligen ett karaktärsdrag för firman och än tydligare i den Vielles Vignes man producerar från samma läge.
I munnen röjs alla tvivel om att detta inte skulle vara ett vitalt vin! Fullt moget men ändå piggt, läskande och med en syra som är på gränsen till obalanserat hög. Troligen rår inte all lagring i världen på denna attack..Mineraliteten slår igenom även i smaken som med lite luft närmast liknar stenslickande.
Ett oerhört gott vin som får en att vilja fylla källaren med Chablis och luta sig tillbaka. Koplexiteten är inte på GC nivå, men när det är så här gott så glömmer man gärna det. Vinet klarar dessutom ett par dagar i tveksamt försluten flaska i kylen, vilket ytterligare bekfäftar vilket oerhört lagringsbart vin Chablis är. (91)
Idag är det sonen Rene som driver egendomen men jag lyckades inte hitta hemsida. Vinerna kommer till Sverige med jämna mellanrum tydligen.


Jurtschitsch Sonnhoff Schenkenbichl Gruner Veltliner 2006 skall visa sig vara en tungvrickare på fler sätt än det verbala. Serveras blint till mig och ger till en början väldigt få ledtrådar. Känns minst sagt slutet och när det börjar släppa något så är det mörka tropiska frukter och mineralitet som kommer fram. I munnen bjuds det på låga syror, viss beska och det som runt bordet dubbas till dålig grogg. Ett inte helt balanserat vin där alkoholen (14,5%!) tyvärr får spela förstafiol. Blir med tiden mer intressant och de värsta groggdimmorna ångar bort, men troligen inget jag springer ner trösklar för i framtiden. (82)
Jag famlar i mörkret och rotar i gewurzlådan när det skall gissas, får avslag där och drar vidare mot Pinot Gris, men till GV kommer jag aldrig. Efter att tidigare bara smakat på friska, fräscha och fruktiga varianter runt hundringen är detta klart annorlunda..


Andert Josef Trockenbeerenauslese Chardonnay 1998 är en något udda fågel som hittats på spritpråmen i Puttgarden. Vinet har en guldigt nötbrun färg och en viskös konsistens. Doften ger inlagda fikon, kanderade nötter och en klar ton av Sheeryoxidering. P famlar i mörkret, och den som satt detta som Chardonnay är värd både tre och fyra betyg..Fortfarande friska syror och till ost är det oerhört trevligt men troligen har den omilda pråmbehandlingen av denna flaska inte gjort den särskilt väl. Kul vin dock som väcker intresse för TBA genren, andra tips?

Systembolaget vill med novemberlanseringen av Beaujolais Villages Nouveau från Maison Coquard hålla liv i traditionen där en viss del av årets produktion släpps redan samma höst. På 70-talet kunde detta säkert frammana köer av Graillotrang, men i alkoläskens och e-handelns tidevarv så tycks intresset vara något svalare.. För 75:- vinner dock nyfikenheten över tveksamheten. Direkt ur flaskan syns spår av maceration carbonique i form av små knappnålsbubblor. Helt i linje med förväntningarna är det godistoner och blåa bär som dominerar doftspekrat. Tankarna går inte helt osökt till Vira Blåtira för er som konserverade ert innanmäte med den under det tidiga 1990-talet. I munnen är första intrycket att det faktiskt är riktigt friskt och gott, med en pikant liten syra och om inte tanniner så i alla fall en liten torrhet på slutet. Efter ett halvt glas tar det dock stopp och jolmigheten, som annars bara hittas i ljumna whiskey och cola, tar över fullständigt. Efter ett par tre dagar i kylen kommer flaskan till heders igen som vätska till ett lasagnekok och nu har det faktiskt hänt lite! Nej, det har inte blivit en elegant pinotkusin från landet, men det har i alla fall kommit till en del syror, det värsta bubblet är borta, och till en snäll lasagne är det klart drickbart.

p.s fråga mig inte vad som hänt med formatteringen av detta inlägg...
/Erik



onsdag 2 december 2009

Rhonad på konfekten


Den virtuella torkan avspeglar på intet sätt amatörönologernas reala vinkonsumtion. Hösten har bjudit på många goda flaskor, men sällan har en uppställning sett så lockande ut som ikväll. När systemet, assisterade, av sveriges piggaste importör bjuder ut hundrapoängare till reapriser är vi inte sena att haka på. Peer gör en djupdykning i källaren efter lämplig matchning med fruktslampighet, södra Rhone och 2007 som ledstjärnor. Han är således den som får åka halvblint, Erik på trekvarten och övriga amatörer famlar fullständigt i mörkret. Men först ; en gomrensare!

Vin 0

I glaset bjuds en blek mässingsfärg med ett diskret porlande. Doften bjuder på kärleksfullt hemkokat äpplemos, med några kart islängda för karaktären. Citrusfamiljen representeras av en lime-grape korsning som väcker intresse. En släng av den blommiga honungssleven är också med i spelet.
Munkänslan är krämig och intensivt fruktig med höga syror som för tankarna till både äpplevicks och det sura hockeypulvret. Med lite tid kommer gummi och lite vår sjösten fram i doften. Dock dör moussen av förhållandevis snabbbt.
Gissningarna går åt ganska ung Chardonnaydominerad Champagne utan årgångsbeteckning. E tycker att det borde finnas en del Meunier i detta.

1998 Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francais

En trevlig sällskapschampagne som ännu inte nått mognad. Kanske inte helt lever upp till priset men prestigeskumpa på halvflaska är oerhört trevligt. Finns i skrivande stund kvar flaskor i Malmö.

Med rensade gommar och svultna magar kastar vi oss nu över kvällens huvudbegivenhet.

Vin 1
Ljust blålila, medeltransparent. Möjligen en liten röd antydan. Bjuder upp till dans med en massiv frukt ur glaset, och då ur den mörkare delen av skalan. Tillkommer gör färsk svett, läder, färska hackade örter och några tomatkvistar. Utanpå ,eller över, detta ligger ett rejält täcke av kirsch.
I munnen infrias förväntningarna som doften gett om massiv, silkig frukt. Här finns även en pikant beska som det råder delade meningar om och förstås en rejäl dos alkoholvärme. Ett visst konsensus tycks råda om att det är på gränsen till vad nebbioloskolade pojkar tål. Balansen och syrorna finns där inte riktigt i dagsläget men så är detta också ett barnarov i den högre skolan.

2007 Mas de Boislauzon Cuvée du Quet

Robert Parker tryckte till med 100 pinnar och endast de med vassa armbågar fick del av den hårda tilldelningen vid tisdagens nyhetssläpp. Tvärslut på fem röda. Kvällens panel är inte helt enig, men ingen är beredd att sträcka sig till tresiffriga höjder. Endast Grenache och Mourvedre i detta vin.


Vin 2
Samma skola som i första glaset, men om ettan var den stöddiga clownen som hörs och syns är tvåan den tyste James Dean-kopian längst bak i klassen. Mörkt blålila och tätt i glaset. Ett intressant doftspektra med grus, mörkt frukt, rökt korv och säckvis med torkade örter. Elegant, och för den som inte vet bättre kan man lätt hamna några distrikt österut.
Ljuvlig munkänsla där sexig frukt möter pefekt avvägda syror i en lysande harmoni, så här ska det se ut! Finslipade tanniner adderar till en struktur som räcker riktigt långt på vilken årsbästalista som helst. Konsensus om storhet kring bordet.

2007 Domaine de la Janasse Chateauneuf du Pape


Parker "snålade" med 94-95 pinnar till Janasses standardcuvée. Firman gör även en Vielles Vignes som enligt uppgift skall vara något utöver det vanliga. P har köpt i Paris för det i sammanhanget mycket låga 300 kr. Ingen svensk importör.


Vin 3

För att fortsätta på den något krystade skolanalogin så har vi nu definitivt kommit till obs-klassen. Utseendet påminner om de föregående kombattanterna men doften spelar andra ackord. Terpentin, linoljefärg och våt papp i mängder. Smaken är helt platt utan vare sig frukt eller syror. Näsor sticks djupt i karaffer och visst anas en ljuv hallonfrukt någonstans långt där nere, men P får något djupt sorgset i blicken när det går upp för honom vilken flaska det är som dött den tragiska korkdöden. Synd på så rara ärtor.

2007 Domaine la Barroche Pure

Ahhh! En mycket emotsedd provning blev till sand. Människor har blivit skruvkorstalibaner för långt mindre. Monetär ersättning fås förhoppningsvis från SB, men emotionell och framförallt verklig i form av en ny flaska torde bli svårt.



En oerhört trevlig provning med en något bitter eftersmak. Också en nyttig kalibrering av egna smaklökar mot den tjocke advokatens. P skall ha ett stort tack för arrangemang och gästfrihet!

/Erik