onsdag 26 maj 2010

3 x Georg Breuer 2008




Snart kan vi kalla det en vårtradition, traditionen vår. Säsongens Breuerviner i parallella glas, gärna ihop med fisk, vit sparris och övriga Amatörer. Denna gång är vinerna tre till antalet och vi förväntar oss en vidvinklad bild av såväl årgång som vingårdarnas likheter och skillnader. Kartan över vingårdarna i Rheingau avslöjar hur direkta grannar plättarna Rottland och Roseneck är på Rüdesheimer berg, och man behöver inte blicka långt österut för att finna monopolet Nonnenberg. För även om vinfirman Georg Breuer på intet sätt är unik i sin strävan att skapa personliga viner är förhoppningarna om en lektion i ursprungstypicitet allt lite extra höga.




Första glaset är riktigt spännande att sticka ner näsan i. Massor av mineraler som visar sig i många skepnader - som rökig slöja, järn, fiskrens och rått fläskkött. Några oljigt feta inslag i form av mandel och nog plockar doftsinnet upp våt ylle, hur malplacerat det än känns. I munnen ger vinet ett fylligt intryck där kraften inte rubbar balansen. Man slås direkt av den fina skärpan, som måste vara precisionsslipad för att inte eggen ska bli för skör. Den fruktiga kroppen får ganska stort utrymme och det vattnas rejält i munnen av de hyfsat integrerade limesyrorna.


2008 Rüdesheimer Berg Roseneck Riesling

Hurra! Kvällens vinnare med enbart första- och andraplatser i protokollen. Riktigt kul att Roseneck levererade, som nog var lite av en underdog i startledet.


Andra glaset har trions mest infriande doft. Färre mineralanknytningar, ett renare anslag och fler tropiska toner som bitter grape och sött ananasspad. Smaken upplevs något nättare i kroppen och därför tar också syrorna något större plats. Fruktsötman är förhållandevis nedskruvad och mittenpartiet känns inte lika yvigt som motståndarnas, en bättre totalbalans helt enkelt. Vi noterar även en liten metallisk nyans i avslutet.

2008 Rauenthaler Nonnenberg Riesling


Trots en rad olikheter från förra årgången var monopolets karakteristiskt tropiska inslag ganska lätta att härleda. Mer kropp och öppnare framtoning än nollsjuan, på bekostnad av det skarpa fokus vi gillade i fjol. Riktigt gott, favorit hos några provare och en hedrande andraplats totalt.

Tredje glaset har en doft som sticker ut från de övriga startfältet. Parfymerad med drag av blomblad och mogna aprikoser, såsom vi minns de mogna aprikoserna doftar Toscana. Oljigast av de tre och i provningskontext är doften ganska tilldragande i sin udda och särpräglade stil. Smakmässigt presenteras ett kliniskt rent vin blygsam fruktkomponent. Syrorna är sylvassa, men utanpåliggande på ett sätt som inte är helt attraktivt. Jämförelsevis är den övergripande känslan lite fadd, spretig och allmänt oharmonisk. Och är det inte en liten konstig bismak i avslutet..?


2008 Rüdesheimer Berg Rottland Riesling


Aprikoserna skall tydligen vara typiska för Rottland, annars var det inte mycket vi kände igen eller fick infriat i den här versionen av vinet. Någon föll för vinets egenheter, andra var mer kritiska. Om loppet var jämnt mellan guld och silver rådde det inga tvivel om kvällens tredjeplats.



Sammanfattningsvis konstaterar vi att noteringarna lätt handlar om lite nyanser här och små skillnader där. Det är med små bokstäver som de olika vinerna viskar ut sina egenheter, om än något mer välartikulerat än hos nollsjuorna. Vi registrerar att årgången adderat bjussighet och i viss mån tidigare drickbarhet, även om lagring kanske råder bot på det yviga och spretiga vi anmärker på idag. Att Georg Breuer skapar individuella viner, där varje enskilt cru får sina egenskaper belysta, är såklart åter värt att berömma. Och även om Rottland fick en hel del gliringar var det mestadels positiva omdömen mellan påfyllningarna. Men trots det dyker frågan upp: hur gärna vi handlar och dricker dessa viner igen? Roseneck må vara undantaget, men risken finns nog att vi, precis som med årgång 2006, inte handlar på oss. Vi vill helt enkelt ha mer fyrverkerier för pengarna. Med detta sagt lovar vi oss snara smakprov från Künstler, Leitz, Weil, Spreitzer eller någon av det andra producenterna från Rheingau.

ps. Något knas är det med formateringen, så långt är vi överens, Blogger och jag. ds.


söndag 9 maj 2010

2006 Castello di Brolio


Så anlände den äntligen, Barone Ricasolis flaggskepp, i ny prisad årgång. Med den så fina Castello di Fonterutoli i färskt minne och de goda erfarenheterna av tidig konsumtion ser vi ingen anledning att hålla på korkskruven.


2006 Castello di Brolio består av 80% Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet sauvignon, som efter 19 dagars skalmaceration får tillbringa först 18 månader på barriquer, varav två tredjedelar nya.

I doften råder inga tveksamheter, pop ’n’ pour till trots. Det är klassiska markörer som plommon, kaffe och tobak, med en italiensk körsbärstvist. En dust av mint hittar man också samt mörka och salta drag av lakrits. Vilken lyx det är att få sitta och sniffa på ett sådant här vin…

Visst smakar vi också och nu blir det om möjligt än mer klassiskt. Kanske ledde doften in oss på ett spår, men nog känns bordeaux-vibbarna påtagliga – i textur, den snygga fatbehandlingen och de rejäla tanninerna. Anslaget, mittenpartiet och avslutet är alla trimmade och packade med extraherad frukt, och syrorna följer upp i den fina längden. Fasligt gott att dricka nu, och lovande framtidsutsikter om man vill spara några år i källaren.


Det var länge sedan vi drack en så god Chianti Classico och som ni säkert redan tolkat in är detta något snäpp bättre än Castello di Fonterutoli. Framförallt är det de bättre integrerade faten vi tycker fäller det sista avgörandet. Vi provar säkert ytterligare en halvflaska inom kort, sedan lägger vi förväntansfullt ner några större varianter i källaren.



Ps. Kvantiteterna är goda så känn ingen brådska. Vill man dessutom dricka äldre årgångar av Castello di Brolio tillhandahåller SB en hyfsad vertikal. Ds.

2007 Josmeyer Riesling Les Pierrets


Josmeyers små sparvar kommer från 35-åriga stockar i vingårdarna Wintzenheim, Turckheim och Wettolsheim. En varm vår och en ganska blöt sommar resulterade i mogna druvor och skörd redan i slutet av augusti - rekordtidigt för firman som grundades 1854.


2007 Les Pierrets bjuder på en härlig, lite fet rieslingdoft. Mandariner, inklusive de bittra skalen, päron, persikor och ett stort lass vått grus. Lite av den steniga mineraliteten har redan förvandlats till petroleum och cykelslangar i den vidöppna doften som inte visar några tendenser till ungdomlig blygsamhet.

Den första som slår en i smaken är fruktsötman. 6 gram i teorin, men i praktiken är distansen från det halvtorra inte lika tydlig. Stort och fylligt är ledorden Syrorna är mjuka och välintegrerade, men hade gärna fått vara lite högre och stöttat upp den viskösa kroppen. Avslutet håller bra längd med hjälp av den mogna frukten och är nästan krämig i sin textur. Och, som punkt i smakupplevelsen den beska knorren, ett alltid välkommet inslag i alsaceriesling. Till den vita sparrisen fungerade vinet utomordentligt.


Så, visst uppskattar vi den mjuka, mineralstinna och viskösa känslan i det här vinet, men vi blir ändå inte helt sålda. Vi hade nog önskat, eller åtminstone väntat oss, en lite vassare egg och stramare kostym. Lite mer av det krispiga och klingande helt enkelt. Vi nöjer oss med detta smakprov och skippar nog också 2007 Le Kottabé som tydligen ska vara mer fruktdrivet och med mindre mineralkaraktär.



onsdag 5 maj 2010

2007 Bosquet des Papes Tradition


Plaskar runt i kölvattnet. Bokstavligt talat i Valhallabadet med Ted Ås på banan bredvid. Bildligt talat med ett vin som redan druckits både här och där (samt här såklart) sedan släppet för tre månader sedan.

Vi faller gärna för Bosquet des Papes och naturligtvis infrias våra förväntningar en årgång som denna...


2007 Bosquet des Papes är solblekt röd med rosa kant. Oluftad är doften rättfram med en härlig sydfransk palett där tiondelen Syrah i dagsläget tar ganska stor plats. Björnbärsmarmelad, kråkbär, grillkol, sötlakrits och varm smörkola. Garrigue, sardeller och glada miner tillkommer med tiden.

Smakmässigt har vi börjat lära oss hur nollsjuorna från södra rhone ter sig – krämigt, packat med fullmogen frukt och framknuffat av lite extra alkohol. Inget undantag det här. I detta fall med procenten pedagogiskt deklarerad genom en påklistrad 15,5-lapp över cuvéens vanliga 14,5. Är man känslig mot dessa betingelser regleras upplevelsen lättast med en lägre serveringstemperatur. Eller okritiskt granskande. I bägge fallen utlovas en klockren Châteauneuf för direkt konsumtion eller vidare lagring.