lördag 17 juli 2010

Lunch på Revet

Motvind ger starka ben. Jag hinner repetera mantrat ett par gånger under cykelturen ut mot havet. Målet är den lilla halvön Revet, som rent tekniskt nog är en ö i och med den grunda kanal som separerar stugområdet från fastlandet. Det är vackert här ute och det blir en väldigt trevlig dag då familjen S har bjudit in till lunch, repriseringar av Sommar i P3 och grundstötningsunderhållning från första parkett.



Till den krämiga salladen dricker vi 2009 Cuvée Therese Rosé från svenskägda Château L'Arnaude. Vinet är, enligt importören, gjort på Grenache, Cinsault och Syrah med det lite udda förhållandet 85/15/5 [sic!]. Efter en mycket kort skalkontakt har vinet enbart vistats i rostfria tankar innan buteljering och detta är också den ljusaste laxrosa rosé vi någonsin skådat.

Doftintrycken lämnar vi därhän i den kraftiga sunnanvinden, men smaken hinner vi uppfatta som härligt elegant med vattniga smultron, sydfransk örtighet, långa stiliga syror och en ganska härlig mineralitet. Eventuella invändningar kommer av att de 14 procenten märks lite väl mycket i avslutet, men utöver den detaljen är sällskapet och vädret var alldeles för trevligt för att man skall vara något annat än helnöjd. Tack för en fantastisk förmiddag på Revet!

ps1 Intervju med Mats Wallin. ds.

ps2 Per Holknekt står för sommarens hittills bästa sommarprat. ds

fredag 9 juli 2010

Sommarlov!

Efterlängtad, välförtjänt och fylld av förväntan. Spanien fick sin finalplats och andra knäppte upp skjortan och blev semesterfirare. Inte ens ett ihållande regn kunde smolka den med glädje fyllda bägaren. Nä, är det semester gör man bara en rejäl kanna kaffe och sätter sig i favoritfåtöljen med den där tjocka boken. Lägg därtill två träningspass och en flaska champagne så har man i stort sätt drömbilden av de kommande trettiotvå dagarna.

Diebolt-Vallois Blanc de Blancs Prestige Brut är ljust gyllene till färgen och har en ganska blyg doft. Röda äpplen som någon smulat mandelmassa över, en smörad rostad brödskiva, tavelkrita och lite nagellacksborttagning. Smaken inleder fruktigt och med en mousse som fyller hela gommen, för att sedan klinga ut i en söt men lite gles ton. De självklara syrorna finns naturligtvis där men är polerade och avrundade. På minuskontot hamnar en eftersmak som inte är helt bekymmersfri. En god champagne utan tvekan, men vi blir inte riktigt så berörda att vi slår de volter vi hade hoppats på. Förhoppningsvis får vi chans att bli förförda en annan gång.