fredag 27 februari 2009

2007 Joseph Drouhin Rully




Kvällens vin kyls som brukligt på post-arbetsvis, med andra ord alldeles för snabbt. Ryktet i svängen säger att detta vin skall vara minst ett snäpp bättre än basbourgognerna runt hundralappen. Fredagkväll och pizza inför Nöjesguidens årliga firande verkar som ett bra tillfälle att undersöka sanningen i dessa påståenden.
Direkt ur flaskan är det lite funky i näsan. Stall, lite klor, sjöbotten och annat skoj som dock är borta med vinden på fem röda. Någon timme senare känns det mer bekant med röda frukter från mogna jordgubbar till mosade lingon. Färsk svamp och mineraler möter lite tjärimpregnerat sadelläder på ett mycket trevligt sätt.
I munnen möter framförallt en frisk lingonbeska och unga pärliga syror. Mineralerna fyller på till en lång avslutning. Efter någon timme till blir det än bättre med mer röd frukt i näsan och fyllighet i munne. Riktigt trevlig pinot som köps igen. Ingen klockren matchning till pizzan men underbart på egen hand.

fredag 20 februari 2009

2005 Pio Cesare Langhe Nebbiolo


Vi tar sexans spårvagn runt halva stan då det bjuds på köttfärssås hos svågern. Och vad passar väl då bättre än att ta pulsen på Pios förnämliga vardagsnebbiolo?

Medan lagret fyllts på med nollfemmor från resterande Europa, har stora tveksamheter funnits inför det för Italien så knepiga året. Lägg dessutom till nätdiskussioner om stor flaskvariation och försvarstalet om det sena testet är så gott som vattentätt. Med nollfyrorna blev teorier om en sämre andraleverans snabbt en diskurs i vinbloggsvärlden. Med den aktuella årgången pekar däremot rapporterna snarare åt andra hållet – den sämre första sändningen har ersatts av en långt värdigare variant. Ryktet säger att Linnégatan fått in the good stuff, så de får förse oss med kvällens provexemplar.

Ur glaset kommer en lite blyg men fin nebbiolodoft som bjuder på mogna jordgubbar, viss kärnbitterhet och en karakteristisk dammig grusväg. Inga besvärande avvikelser här inte. I munnen bjuds det på trevligt frukt, elegant förpackat med läskande syror. Gott och naturligtvis bästa kompis med köttfärssåsen.
Nedlåtande jämförelser med årgång 04 uteblir - den här gången är vi fullt belåtna med tydligt signerad drickfärdighet.

onsdag 18 februari 2009

GAÖ blir munskänkar, del III



Är det tisdag redan? Glasen packas, pennorna vässas och samtliga sinnen vrids upp till hyperkänslighet. Bourgogne och Rhône står för kvällens viner – två vita och fem röda.

Vin 1
Gultonat transparent med mousserande bubblor. Frisk doft av gröna äpplen, godis, inslag av lösningsmedel och efterhand en liten brödighet. Det friska anslaget går igen i den relativt långa smaken. Bra syror, angenäm fruktsötma och ett slut som klingar ut i harmoni. Trevligt sällskapsbubbel som väl inte kan vara något annat än prisvärd Crémant de Bourgogne.

Facit: Geisweiler Crémant de Bourgogne

65% pinot noir, 20% chardonnay, 10% gamay och 5% aligoté. Och för ett ringa pris av 83 kronor är det 100% säkert att vi dricker detta igen.


Vin 2
Ganska glest färgmässigt även här, men med ett drag åt grönskimmer. Lätt parfymerad doft med blommiga inslag. En bekant doft av vildjästchardonnay från Jura framträder som efterhand lämnar plats åt dubbelnougat toppad med apelsinskal. I munnen är vinet fylligt med en friskhet som kompenserar för de låga syrorna. En tydlig känsla av smörkola finns också, något vi inte hittade i doften. Smaken är föredömligt lång och halvvägs växlar den upp i ett vackert crescendo. Mineraltonerna gör att vi gissar på högre klassad Chardonnay från Chablis.

Facit: 2006 Pierre Labet Beaune Clos du Dessus des Marconnets

Vi erkänner erfarenhetsmässiga brister i ämnet vita viner från Côte de Beaune, och tackar samtidigt för detta trevliga exempel.


Vin 3
Svagare röd färg med blå toner. Något syntetiskt bärig doft av blåbär och jordbubbsyoggi. En hel del godis också, med skumbananer som ivriga flaggviftare. I munnen möts vi av högt sjungande syror i en lätt kropp som tynar bort ganska snabbt. Sannolikt Gamay från Beaujolais (såvida vi inte blivit lurade igen).

Facit: 2006 Georges Duboeuf Morgon

Nej, denna gång hamnade vi rätt, alltså i en av de tio cru-byarna i Beaujolais.


Vin 4
Samma glesa färg som föregående vin, men med dragning åt det rosa hållet. Doften drar tillbaka tiden till farmors apelsinkarameller, ackompanjerat av röda bär och nypon. Inga förvåningar i munnen där helheten är förpackad i en ganska elegant och stram kostym, med ordentliga syror och hygglig längd. Helt okej och gissningen blir enklare Pinot Noir.

Facit: 2006 Louis Jadot Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge

E upplever en väsentlig skillnad sen sist, och flaskvariation i dessa kvantiteter låter ganska troligt. Förändringen är dock till det bättre och ger vinet godkänt i all sin enkelhet. Fungerar säkert utmärkt på en filt i Slottsskogen.


Vin 5
Blodröd till orange i färgen. Doften präglas primärt av en rökighet med tjära, råolja, läder och med tiden kålrot. Det komplexa spektrumet bjuder även på en bakomliggande saftighet som upprätthåller en fräsch helhet. I munnen lyckas vinet både presentera elegans och kraft - ett graciöst muskelknippe som bjuder på sig själv långt efter att ha försvunnit ner i strupen. Kvällens bästa vin, som vi tror är en Pinot med minst 10 år på nacken.

Facit: 2004 Antonin Rodet Corton Grand Cru

Endast fyra år gammal med ursprung från den nordligaste delen av Côte de Beaune. Med sina 160 hektar är Corton den största Grand Cru i hela Bourgogne och faktiskt den enda röda Grand Cru i Côte de Beaune. Priset (369 kr) är väl det enda som talar mot ett snart återseende.


Vin 6
Kompakt färg med skiftningar åt det blålila hållet. Ur glaset kommer köttiga nyanser och mörka bär - charketurier och björnbär i en ganska enkel stil. Smaken är fyllig med viss krydda och köttighet som får sällskap av en nätt dos te-tanniner. Vinet känns ungt, men vinner inte på tiden i glaset. Det här borde väl vara Syrah från norra Rhône. Crozes-Hermitage?

Facit: 2005 E. Guigal Crozes-Hermitage

Visst var det! Peer har druckit detta förr, även då utan glädjeskutt. E skriver intetsägande och vi delar åsikten om att Delas variant är betydligt intressantare.


Vin 7
Även detta vin är kompakt med blålila toner, dock något rödare än Vin 6. Ur doften hittar vi viss rökighet, lite gröna inslag av barr och skog samt en trevlig bärighet. I munnen finns initialt en direkt kraft som tyvärr försvinner lika fort. Tanninerna är mjukare än i föregående vin och förnimmelsen blir choklad med hög kakaohalt. Vinet känns knutet och gynnas av tiden i glaset. De rustika tonerna leder oss återigen i på Syrah…

Facit: 2005 Château Mont-Redon

65% grenache, 15% syrah, 10% cinsault, 5% mourvedre samt 5% counoise, muscardin och vaccarese. Ledtrådarna fanns där, men kopplingen gjordes aldrig till Châteauneuf-du-Pape. Mont-Redon har aldrig riktigt charmat och det finns mycket annat vi hellre dricker från distriktet.


Återigen ett stort tack Claes Andersson och våra medstudenter för intressanta analyser!

tisdag 17 februari 2009

2005 Philippe Gilbert Menetou-Salon Les Renardières Rouge


Lördag kväll och ångorna från oljefärgen har vädrats ut så pass mycket att vi kan bjuda över vänner. E har med sig kompletteringar till kvällens vinlista och T genusförenklande sällskapspel. Jakten på bra pinot som inte ruinerar går vidare. Efter tips från ärkebloggarna lämnar vi Côte-de-Nuits och rör oss rakt västerut.

Menetou-Salon Les Renardières är daskigt sammetsröd. Ur glaset listas dofter av mörka bär, klister, barr, charketurier och tecken av en historia på fat. I munnen presenteras en fin kryddighet som med en angenäm frukt hänger kvar en bra stund. Örtig kraft snarare är bärig sensualism alltså. Syrorna är tämligen timida, men de räcker för att hålla det hela i styr.

Välgjort och gott utan tvekan, men kanske är det avsaknaden av en förväntad elegans som gör att jag inte blir helt charmad. Bollen skickas till E som även han verkar ha funnit en trevlig personlighet utan att bli helt förälskad. I viktklassen minus tvåhundra kronor står dock kvällens kombattant stabilt på fötterna, inte minst mot hårdare prissatta motståndare från Bourgogne och Kalifornien.



Som matvin finns inget att anmärka. Vi byter kalkonen mot kyckling i monopolets recept, som med den salta ytan och äppliga såsen trivs fantastiskt ihop med vinet. Mums!

tisdag 10 februari 2009

2006 La Spinetta Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi


När fjolårets vinkonsumtion summeras är Spinettas Langhe Nebbiolo årsmodell 2005 ett av de käraste minnena. Eller, bättre uttryckt, ett av de trevligaste. Och trevliga viner prenumererar man gärna på, så när den i teorin lovande nollsexan nyhetslanseras är det bara att hugga in i ransoneringen. Två flaskor per person löd domen i Göteborg och med beställningsstoppet på sju dagar är det bara att gratulera stockholmarna till den givmilda tilldelningen. Tack och lov fick vi med oss flaskor från Piemonte i somras så antalet överskrider gränsen för korkskruvsångest. Vid spisen såg vi inga anledningar att skämmas. Bea är tydligen rumsrent igen, så vi släppte hämningarna ihop med hasselbackspotatis och entrecote.

Noshörningen får rastas i karaff tre timmar innan maten. Omgående fylls köket av en härlig doft av hemmagjord blåbärssylt – vi är hemma! Väl i glaset hittar man jordgubbssylt (även denna med den distinkta känslan av att vara hemmagjord) och lite rått kött. Efterhand styrs vi via Earl grey till mörkare toner, där sylten förvandlats till marmelad som får sällskap av körsbär och bittermandel.
Smaken är lång med potent frukt och härligt sandiga tanniner som hanterar köttet med bravur. Lagom fathantering och ungdomliga nebbiolosyror till ryggrad. Balansen och känslan av det välgjorda skapar en upplevelse bäst beskriven som bekväm, sådär som det blir i ett möte men något eller någon riktigt trevlig. Då bryr man sig inte om lite eldighet eller ungdomlig knutenhet som ändå ger med sig med tiden. Då vill men bara bli charmad igen och igen. Och det kommer vi sannerligen se till att bli igen!


ps. Hemköp Linnégatan säljer inte längre gnocchi på påse, vilket butikens ostguru fann så oacceptabelt att han nu kränger betydligt godare varianter på lösvikt över disk. Varma rekommendationer!

måndag 9 februari 2009

GAÖ blir munskänkar, del II



Med rookiekaxigheten som bortblåst ser vi fram emot veckan lektion med tema Alsace, Tyskland och en gnutta Champagne. För att undvika fullständigt myteri under den inledande lektionen serveras ett glas av André Clouèts standardskumpa som E har druckit förr och uppskattar men som P tycker saknar "något". På frågan om vad som saknas blir svaret "Chardonnay"..
Snabbspola framåt och vi ställer förväntansfulla upp sex glas och lämnar rummet för blindupphällning. När vi åter gör entre möts vi av en jästmineralig doft som fyller rummet och skrider till verket.

Vin 1
Oj, glömde jag att tömma det första glaset på vatten? Nej, det finns en subtil silverton med grönstick att hitta för den som letar. Doften bjuder på diskret (läs tunn) doft av tropisk frukt och schampoo. Smaken fortsätter på samma inslagna spår med snipiga syror som slutar i en mineralbitterhet som inte känns hel blanserad. Harmlöst men av mycket låg kvalitet. Riesling troligen.
Facit: 2007 Gräsö Riesling Classic

Ja, roligare kan man nog ha för 66:-...Förslagsvis som en delbetalning på en flaska Trimbach Riesling eller dylikt.

Vin 2
Blekt mässingsgul ton bjuds det i nästa glas. Med näsan i glaset hamnar vi direkt på Veloform där Anders står och talkar in cykelslangar! Bakom gummit och petroleumet finns det tropiska frukter och honung, men i lite för diskreta proportioner. Tyvärr hänger innerslangen med in i gommen också och tar sällskap med lite kärva syror som när de försvinner efterlämnar en inte helt angenäm spritighet. P vill ha det till en Pinot Gris från Alsace, E tycker att gummit säger Riesling men spritigheten känns främmande.

Facit: 2005 Dr Bürklin-Wolf Pechstein GC Riesling trocken

320:- säger du, hmm. En överraskning minst sagt även om vi förstås borde spikat Riesling på gummit, mineralerna och den tropiska frukten. Faller oss inte alls i smaken och lär inte hamna i påsarna framöver. Kanske kan 10-15 år på rygg nyansera bilden.Är detta en typisk Pfalz Riesling?

Vin 3
Mässingsgul färg även här men betydligt oljgare utseende. En diskret petroleum möter men försvinner ganska snart och byts ut mot färsk svamp, lite sous bois och en aning schampoo? Smaken är inte mycket att skriva hem om, tunna syror som dör ut snabbt. Vi vet att det inte är Riesling och misstänker att det rör sig om Alsace men där sätter våra begränsade erfarenheter av området stopp.

Facit: 2007 Pierre Sparr Pinot Gris Réserve

Även detta blir något av en besvikelse som inte läggs vare sig i påse, källare eller på minnet.

Vin 4
Färgen, eller avsaknad därav, ger oss inte mycket ledtrådar här. Doften överraskar desto mer med en dominant ton av marsipan! Visst fnns där också lite tropiska frukter, men i denna uppställningen är detta inte myket till hjälp. Smaken bjuder på hyggliga syror och vinet utvecklas faktiskt lite i glaset vilket leder in oss på tankar om att detta kanske har lite kvalitet. Men kan detta vara riesling?

Facit: 2007 Biecher Riesling

Jodå, fransk riesling är det, i det lägre prissegmentet. Inte helt oävet men alldeles för opersonligt och roligare konkurrenter finns.

Vin 5
Här bjuds det guldgula viskösa gardiner i glaset! Ner med näsan och vi möts av härliga rieslingtoner med begynnande mognad! Petroleum förstås, men fint balanserad med akaciahonung, tropisk frukt och mineralig mossa. Efter en stund blir vi snoriga barn på nytt när vi får kamomillté med honung ur favoritmuggen. I munnen bjuds det på härligt långa syror som avslutas med en Werthers uppe i gommen, smask! Detta är riesling från och man får nog pynta upp både två och tre hunkor för den, osäkert om det är Tyskland eller Frankrike.

Facit: 2004 Furstentum Riesling Grand Cru

Mycket trevlig bekantskap, och priset på 249:- känns helt rimligt! Sitter som en smäck redan nu eller läggs på hyllan för den som inte syraknarkar. En av kvällens favoriter!

Vin 6

Generöst guldgul färg i det sista glaset. När näsan kommer i närheten så börjar vi undra var i glaset de gömt de dieseloljemarinerade aprikoserna..Visst hittar vi också lychee och en rejäl skvätt billigt schampoo. Visa av förra veckans erfarenhet drar vi oss nästan för att smaka men när vi gör det så bekräftas både att visst är det Gewurtz och nej, det här tycker ingen av oss om. Korta syror, bittert och schampoo även i munnen. Kan säkert vara en bra producent men det kan ingen av oss avgöra.

Facit: 2005 Herrenweg de Turckheim domaine Zind Humbrecht

Visst var det en bra producent, som vi hört mycket gott om men det är helt enkelt inte vår påse. Den höga serveringstempen hjälpte troligen inte men bevisbördan mot gewutzen börjar bli tung.

Bonusvin
Hmm, kraftigt grönstick i detta glas och ganska trögflytande. Doften är lite tunn men omisskännligt riesling och den är nog ganska högt klassad i det gamla tyska systemet. I munnen bjuds vi på godislika syror med tropiska inslag som går över mot äpple. Riktigt gott! Detta måste vara en auslese av ganska hög kvalitet och den är förhållandevis ung.

Facit: 2006 Forster Ungeheuer Riesling Auslese, Reichsrat von Buhl

Skönt att spika denna och ett mycket trevligt vin! Flaskor finns kvar i alla vinkällarbutikerna och komme att pryda sin plats på bersåbordet i sommar. När kommer 2007?


Stort tack till Ulrika Söderkvist och våra medstudenter för en trevlig provning!

/E

2006 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett


Mycket tyder på att det är en spätlese vi hällt upp till kvällens förrätt - den vackert gyllene tonen, den söta doften av röda äpplen, mogna päron och mineraler, den fylliga, tämligen långa smaken som späder på sötman med en bakgrund av honung. Det står dock att läsa kabinett på flaskan, men vem orkar rabbla vinlagar när det smakar riktigt gott? Den tillresta äldre generationen är särskilt förtjust, medan hennes son saknar ett knippe syror när temperaturen överstiger kylskåpsinställningen.
Och till maten? Jo, kallrökt lax är inte helt enkelt att matcha, men detta halvtorra alternativ fungerar utan att vinet förvandlas till ett stålbad.

Dr Loosen gick all in med sina nollsjuor i februarisläppet och även detta vin har bytt (upp sig?) till den årgången i BS.

lördag 7 februari 2009

2004 Allegrini Palazzo della Torre



Vad gör man när det tilltänkta vinet är spårlöst försvunnet? När lasagnen svalnar i samma takt som tålamodet tryter bland ologiskt indelade vinkartonger? I teorin finns så mycket annat att välja, men med besvikelsen ökar kraven på ersättaren. Blicken fastnar på en låda märkt Allegrini.

Palazzo della Torre är ett av familjens vingårdsbetecknade alternativ och består av 70% corvina veronese, 25% rondinella och 5% sangiovese. Stockarna har en snittålder på 25 år och vinifieringen sker enligt Ripassometoden, alltså en andra jäsning ihop med en andel torkade druvor. Topproducent, höjdarårgång och mini-Amarone… Thomas Grehn hoppar nog högt.

Vinet får en timme i karaff i väntan på varmare temperaturer och hamnar i glasen vid uppskattningsvis 15 grader. Doften präglas av blåbär, drottningsylt med inslag av örter, apelsinskal och en viss kärnbitterhet. De femton månaderna på faten gör sig lagom påminda och man trivs med näsan i glaset. När det hela sedan vrids upp ytterliggare ett snäpp med massor av cassis är lyckan total. Man är 7 år igen med en Nickel i vardera näsborren!
I munnen är känslan friskt fruktig, rätt så uppstramad och med en viss eldighet. Vi tackar för den svala temperaturen, men bakom det skyddet upplevs det hela dock som lite obalanserat. Frukten, kraften och försöket till stil slåss i den trånga kostymen. Och som slutkläm dör vinet abrupt. Man får liksom lust att dra ut den lite klumpiga känslan till något nättare och längre. Kanske behövs några år på rygg för att ordna till det hela? Hammare och spik åker fram, och trälådan förseglas bestämt. Som blixtinkallad inhoppare levererade dock Allegrini bra. Vi ses igen när du blivit senior.


Ps. Som nyhetslansering har vinet tagit slut, men för en tjuga extra finns fler exemplar att hämta i beställningssortimentet Ds.

fredag 6 februari 2009

Fredagsbubblor



Inte utan inspiration från en bloggbroder på andra sidan atlanten inhandlas en flaska av kvällens vin. Efter en lite för snabb efterjobbetkylning öppnas flaskan upp med en första intensiv brödton som välkomsthälsning! Apelsinskal och trevliga mineraltoner ansluter snart och första glasen hälls upp samtidigt som västkustsk snabbmat i form av kräftor och räkor. Smaken domineras av äppliga syror som under kvällens gång går från gröna till röda. Samtidigt tillkommer en trevlig mineralbittehet i smaken och en inte oangenäm doft av rå köttfärs. En mycket trevlig bekantskap vi inhandlar fler flaskor av till källaren. Även magnumversionen från 1996 riskerar nog att hamna i varukorgen framöver. Skumpa och snabbmat fortsätter att vara en vinnande recept för våra fredagskvällar.
/E

söndag 1 februari 2009

GAÖ blir munskänkar



En delegation av två äntrar Burgårdens konferenscentrum i hopp om att få en droppe av det kunskapshav Munskänkarna besitter. Den inledande kursen består av sju lektioner, varav den första berör vinets historia, framställning och grundläggande vinprovningsteknik. Sex viner provas blint med utgångspunkterna provningsteknik och urskiljning av kvalitetsdifferanser.


Vin 1
Trevlig, fyllig doft av tropiska frukter och honung. Oj, i munnen en helt annan karaktär än väntat. Visst, ganska fyllig och oljig känsla, men låga syror och en ganska fadd totalupplevelse. Viss beska finns också. Knappt godkänt.
Doftmässigt var en spätlese närmast till hands, men efter smakprovet är vi rejält förvirrade. Mogen Chenin blanc från Loire? Eller är det möjligen en Gewürtz (som vi har begränsad erfarenhet av)?

Facit: 2007 Gewurtztraminer Réserve Hennÿ

Aha… Prickarna försvinner och vi hamnar i Alsace. Med facit i hand hittar vi det schampo som borde givit oss de avgörande ledtrådarna. Men, teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet är två olika saker. Varken jag eller E köper nog detta igen.



Vin 2
Tät, röd färg utan mognadstoner. Ekfaten och vaniljtonerna ger en lite billig känsla. Tycker mig hitta svarta vinbär, körsbär och trä av någon sort (ceder?). Bra, men korta tanniner, som med en viss syra skapar en okej balans. Körsbär och kanske också eukalyptus. Är det Cabbe i glaset? Från nya världen?

Facit: 2005 Zenato Ripassa Valpolicella classico

Hoppsan! Cabben var tydligen en Corvina. Många kilo lättare än exempelvis Allegrinis La Grola. Vi blev rejält fintade av detta vin som trots sin balans inte riktigt lever upp till priset (174 kr). Vi passar nog.



Vin 3
Tämligen ljus gyllenfärg. Härlig doft av honung, tropiska frukter, mogna päron och långt därinne lite petroleumtoner. I munnen möts vi av knivvassa syror med lite kiwikänsla i gommen. Röda äpplen i sockerlag sjunger lovsong i munnen. Väldigt bra! Solklar Riesling av bättre kvalitet. Mosel?

Facit: 2006 Franz Künstler Hochheimer Hölle Riesling trocken Erstes Gewächs

Svaret blev Rheingau och Mr Künstler imponerar åter. Kvällens i särklass bästa vin. Med tanke på senaste posten borde jag kanske spikat detta, inte minst med fotostatkopiorna till noteringar. Detta kostar hundralappen mer, men levererar även därefter. Nu väntar vi otåligt på nollsjuorna…



Vin 4
Ofärgat. Doften påminner om parfymerad päronsoda toppad med rosenvatten. I munnen får detta rosenvatten sällskap av tvål och socker. Smaken hänger kvar som en otäck munblåsa. Kan mycket väl vara det äckligaste vin jag någonsin druckit.

Facit: Husets Vita

En eloge till producenten (som inte ens vill tillkännages på systembolagets hemsida) som lyckats skapa något så hemskt av druvmust.



Vin 5
Ganska tät rödfärg med lila inslag. Kött, rökta charkvaror, blod, våt sten och vissa bevis på fatlagring. I munnen uppvisas en fin balans och ett ganska slankt helhetsintryck. Bra!

Facit: 2006 Delas Crozes-Hermitage Les Launes

Syrah från norra Rhône... På papperet solklart, men återigen blir vi påminda om skillnaden på teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet. Vi gillar stilen och jag gläds åt de nollfemmor jag la ner i källaren innan årgångsbytet. Vi ses snart igen.



Vin 6
Näsan landar i en välfylld godisskål. Skumbananer, hallonbåtar och andra godsaker. Skolboksexempel på Gamay! I munnen upplevs en viss krydda i den lätta men ändå välskapta kroppen. Beaujolais utan tvekan, kanske även vingårdsklassad? Morgon?

Facit: 2007 Chatelle Coteaux du Languedoc

??? Kvällens säkraste spik blåste oss rejält. Det är alltså Carignan, grenache och cinsaut vi har i glaset, inte Gamay från den där skolboken som bevisligen behöver lite uppdateringar.



Ödmjuka och revanschlystna lämnar vi Burgården, redan ivriga inför nästa lektion. Stort tack till Claes Andersson som inledde denna resa!