tisdag 20 oktober 2009

2008 års pärlor med Munskänkarna



Vi lämnar kameror hemma och beger oss till Burgården där Munskänkarna dukat upp åtta inköp från nyhetslanseringarna 2008.

Vi inleder med två vita viner. 2005 Clos Saint Yves från Domaine de Baumard fintar oss lite med sin lätta doft av päron, nyslaget gräs och karamelliserade popcorn. Med facit i hand fanns kanske den våta yllen där, men Chenin blanc nämndes aldrig i gissningsleken. Munkänslan är oljig med viss sötma och okej syror, men det tveksamma slutet gör att vi ger tummen ner. WS är mer positiva med 90p. Något bättre är kombatanten från Rueda, 2006 V3 Viñas Viejas Verdeja. Fruktig doft med inslag av krita, bivax och en ansenlig dos rökt makrill. Smaken är torr och riktigt kryddig och även detta vin har en fet textur. Verdejo premiär-visar från en god sida ikväll, men bör nog förtäras något svalare.
Kvällens andra match står mellan Cahors och Mendoza. Japp, här ska det drickas Malbec från gamla och nyare skolor. Chateau Lagrézette har tydligen stått på plats i 500 år och dagens vin skördades 2003. Doften står som en kvast ur glaset med massor av rök, gröna paprikor och mörka bär. Smaken domineras av ett kärvt anslag flankerat av ihärdiga tanniner. Eller är det rester av kärnor och stjälkar vi känner? Frukten hörs inte alls i all kärvhet och är inte avslutet lite kort? Nä, vinet når inte riktigt fram. Precis som kvällens risotto. Som vi i alla fall kan salta. Vi tittar istället till höger där Trapiche ställer upp med sin Single vineyard från 2004. Här är doften mer finslipad med tjärat tågvirke, rökt korv, tomatkvistar och svarta vinbär. I munnen får frukten ta plats i en längre och bättre balanserad kropp. Hantverket känns polerat och välnyanserat utan att bli alltför insmickrande.
Sedan blir vi konfunderade när nya glas hälls upp. I pappren skrivs doftnoteringar om mörka bär, barrskog och lite örtkrydighet i en överlag billig känsla. Bra tryck i frukten, visst, men var är syrorna? Och är känslan inte lite simpel? Paolo Scavinos 2005 Barbera d'Alba affinato in carati lever varken upp till förväntningarna eller prislappen (229kr). Sparringpartner blir en annan modernist, Luc Perrin. 2006 Domaine Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape har en varm doft i mörkare stil med tydligt framhävd frukt. Tomatkvistar, nypon och franska örter ackompanierar. Tyvärr upplevs smaken lite väl trevlig och i en matchsituation som denna är vinet väl blygt. Ryggläge, lammstek och konkurrensfri uppmärksamhet blir nog reckomendationen.
Sista påfyllningen och smilgroparna reagerar autonomt på kvällens sjunde glas. Doften sprudlar av lyxig cassis, blåbärssoppa, torkad frukt och nägra gröna paprikor. Smaken är fruktpackad och strukturerad. Gissningarna landar på Cali-Cab, men det bli bara hälften rätt i 2004 Havens Merlot. Godast ikväll.
Till sist ett vin som trots vissa tveksamheter ändå leder oss till rätt land och druva. Doften är inledningsvis lite unken men efterhand tydliggörs den tydliga frukten, inbäddad i rostade fat. Smaken är åt det syltiga hållet och trots detta hamnar tunn i anteckningsblocket. Inte speciellt roligt. Det finns mången bättre Aussie-Shiraz än 2005 Heathcote Estate, i synnerhet i prisklassen +250kr.
Tack Kjell Nygren, Mats Bjurnet och Munskänkarna för den trevliga återblicken!

tisdag 13 oktober 2009

Champagne med GAÖ



Efter mycket om och men (läs: Doodle och framförhållning) var det äntligen dags för den efterlängtade champagneprovningen. E stod för startfältet samt den dokumenterade bakgrunden och övriga deltagare såg fram emot ett halvdussin nya erfarenheter.


Glas nummer ett är transparent ljusgult. Doften är genomgående fräsch med påtaglig mineralton i trakterna av en frisk havsbris. Efterhand adderas brödkryddor och apelsinskal som för tankarna till Rutes gotlandsbröd. Smaken är medelfyllig med pigga syror och en helt okej längd. God och välgjord Blanc de blancs.

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve

Denna standardcuvée har imponerat förr, men frågan är om den inte lyser extra starkt ikväll. Enligt importören äger huset 17,5 hektar runt Le Mesnil i Côte de Blanc och till denna cuvée ska sex årgångar från olika grand cru-lägen ingå. Tilltalande pris och dessutom i variant som halvflaska.



Glas nummer två har en något mer gyllene ton än det första glaset. Ett smörigt täcke dominerar initialt doftintrycken, med några få bitar röda äppelskal som följeslagare. En liten besk ton hittar vi också. Och trots att hängmörat kött får sällskap av rumsvarm dubbelnougat är doften rätt så angenäm. I munnen är strukturen bastantare än i föregående vin, med fyllig men något kort smak. En trevlig beska hamnar på pluskontot, men annars har smaken i övrigt mycket att önska. Flera röster höjs om en mousse som fläker ut sig alltför yvigt och en något trist helhetspresentation.

NV Mailly Grand Cru Brut Réserve

100% PN från uteslutande grand cru-iägen. Ikväll imponerade dock hemsidan mer än vinet i sig.



Glas nummer tre har en i sammanhanget mörkare gul nyans. Doften är åt det brödigare hållet med kummin och kardemumma som representanter från kryddhyllan. Vidare tillkommer sötmandel, en knäckigt crème brulée samt en lätt dust av aceton. Smaken är brödigt fyllig med balanserande syror och en härligt pigg mousse som bidrar till en bra spänst. Vi får associationer till en fräsch mojito, med rikliga mängder färsk mynta. Riktigt gott!

NV Bollinger Special Cuvée Brut

60% PN, 25% CH,15% PM. Flest röster som kvällens favorit.




Glas nummer fyra är det mest transparenta av kvällens viner, med skiftningar åt det silvriga hållet. Doften bjuder på tropisk frukt och godisartade toner. Känslan är onekligen enkel. Smaken är förvisso fräsch av citrus, men ack så tunn och ointressant. Vi bör ha gått ner ett steg i prisklass. Och kvalitet. Ledtrådar leder oss via godistoner till Gamay, men inte kan det väl vara Geisweiler?

Geisweiler Crémant de Bourgogne

Så många gånger vi druckit detta, men aldrig har det väl smakat såhär? Flaggan falnar något mellan kvällens stöddigare medtävlare.




Glas nummer fem påminner till utseendet om det vin nummer ett. Nougat och röda äpplen är de associationer som står ut i den annars ganska endimensionella doften. I munnen glesnar den ganska fylliga inledningen snabbt ut och kvar blir citrus i området kring blodapelsin. Enkelt, hyffsat välgjort men lite väl opersonligt.

NV Champagne de Pompadour Brut

En gång i tiden bolagets billigaste skumpa från Charles Ellner i Épernay. Huset producerar runt miljonen flaskor per år, och frågan är om inte detta specialproduceras för Sverige? I sin okomplicerade men insmickrande stil fungerar detta säkert bättre som oskyldigt pratvin än som provningskombatant.





Glas nummer sex liknar mest en uppslagen Sofiero. Minus skummet. Nyfikenhet, förvåning och förvirring präglar signalerna mellan doft-, lust- och förnuftcentra. Här serveras sötmättad tropisk frukt och karamelliserat socker följt av honung, omega-3 kapslar och våt ylle. Kolsyrad, ädelrötad chenin blanc med andra ord. Smaken är rejält fyllig och fruktsötman dominerar innan en knorr av beska avslutar. Det smälta sockret återkommer även här och sig några tappra syror gör sig tack och lov påminda. Upplevelsen liknar inte mycket annat. Åtminstone inte med champagne på etiketten. Den här måste ha några år på nacken.

1990 Bernard Tornay Millésimé Brut

E är bjussig nog att bjuda på denna flaska som inhandlades på plats i Champagne. Stor årgång, liten producent och kvällens intressantaste glas.




Och plötsligt var flaskorna tomma. Tack samtliga för en fantastiskt trevlig kväll!

tisdag 6 oktober 2009

2007 Domaine La Barroche Signature


Oktobersläppet passerade oss utan större ceremoni, och det känns som att amatörerna i väst istället fäster blickarna på den andra dagen i november som hägrar med namnkunniga nyheter. Bland annat pytsar Bristly ut mer av Julien Barrots hantverk, vilket lockar oss till ytterliggare en förhandstitt. Terroir välkomnade sommaren i juni och nu har det alltså blivit dags för Cuvée Signature. Här plockas Grenache, Mourvedre, Syrah och Cinsault (66/15/13/6) från separata lägen, och vinifieras också individuellt. Mourvedren lagrades i gamla barriquer och övriga druvor på foudres.




Umpf, den inledande doften bjuder på bra tryck av körsbär och signifikativa hallon. En liten örtighet och rester av sommarens grillkol fyller på, och efter hand även granbark och salmiak. Ett rubustare men svalare intryck än Terroir, helt i linje med innehållsförteckningen kan tänkas.
I munnen handlar det till stor del om välpaketerad frukt - enormt generös, men med välskräddad hållning och läskande finish. Inget fel på doftupplevelserna, men det är i de njutbara klunkarna som vinet vinner mark. Detta är helt enkelt så rackarns gott i vad man lätt tror är dess enkelhet. I själva verket handlar det nog mer om väl passande pusselbitar av stagande syror, ljuva tanniner och smaskig frukt.

Vi försöker utan framgång att hitta anledningar till lagring. Harmoni? Komplexitet? Äsch! 2007-charmen förför oss utan invändningar och vinet har som sagt en förvånansvärd balans för den ringa åldern. Det är bara att dra korken och njuta, så praktiskt!

torsdag 1 oktober 2009

2006 Tollot-Beaut Aloxe-Corton



Amatörönologerna fortsätter bloggosfärens följa-John och sätter ytterligare ett hack i Tollot-Beaut stolpen. Bourgognekontot gapar tomt både på erfarenhet och källarsaldo, men detta nyhetssläpp står kvar på hyllorna och bjuder ut sig. En (bak)tanke om lämplig måltidsdryck till plommonspäckad mitt-i-veckan karré finns också med i ekvationen.
En skvätt i glaset och resten i karaffen, så åker vi. Vackert rubinrött är. Men nu är det inte titta på vin vi ska göra. Doften öppnar med en hel hög jordgubbsgodis. Känns lite simpelt men detta blåser lyckligtvis bort och ersätts av äkta fraise direkt från det leriga landet. Rått kött, lövhög och lite järn ansluter och visar fint teamwork. Visst är fatbehandlingen inte osynlig, men ej heller påträngande.
I munne är det slankt, slankt, slankt utan att för den delen tulla på fylligheten. Svår ekvation, Tollot-Beaut klarar biffen. Pigga syror med hygglig längd och en angenäm tanninknorr. Komplexiteten är inget man skriver kors i taket för men för den som orkar vänta kommer nog både en och två dimensioner läggas till. Med tid i glas och karaff kommer trevliga toner av tjära och salmiak fram som uppskattas! En dag i tveksamt försluten flaska ger lite ogina syror som jag i all min okunskp inte kan dra några större slutsatser av. Jobbade urgött ihop med karré, plommon, mandelpotatis, svamp och grädde. Ett på det hela taget riktigt trevligt vin som kittlar Bourgognenerven och lockar till upptåg.
/Erik