söndag 22 mars 2009

2001 Tahbilk Shiraz


Vi bakar pizza med skogschampinjoner, bacon och bocconcini. Och toppar med lite mjuka vokaler i form av E och Y. Säkra kort så långt. Vinet däremot tar oss till en för oss outforskad terräng. Mogen Aussie-Shiraz.

2001 Tahbilk Shiraz är i det närmaste tegelröd till färgen. Ur glaset kommer en härligt bärig doft av björnbär, jordgubbar och plommon, som trots sin rikedom lyckas hålla sig borta från syltfällan. Med tiden flyttas paletten åt klockrent långkok - koncentrerad köttbuljong och tomatpuré!

Smaken är medelfyllig, följsamt slank med generös frukt. Det hela är bra strukturerat, med syror som efter åtta år fortfarande skapar balans. Och på det ett rejält avslut med lite alkoholvärme och kärnbitterhet, som en liten fotnot att detta minsann inte är tillslätad nyavärldensaft. Välgjort, charmerande och riktigt gott!

Ett telefonsamtal och 120 kronor är tydligen allt som behövs för att beställningssortimentet skall skänka god, drickfärdig Shiraz från andra sidan jordklotet. Och även om lagersaldot nog inte överlever sommaren, har vinet säkert en intressant framtid till mötes.

tisdag 17 mars 2009

2006 Josetta Saffirio Langhe Nebbiolo



Orimligt mycket att göra på jobbet, ingen arbetsro hemma och två timmars pendling till kontoret blir alla fullgoda skäl till att spendera en jobbhelg på Tjörn. Med båten fortfarande på land grusas planerna på egenlandad hummer och reservplanen på en långkokt ragu med gnocchi sätts i verket. Under fyra timmars simultant matrisalgebraplåga och grytputtrande får kvällens vin luftas. Direkt ur den källarsvala flaskan är det en blyg bukett som smyger fram. Diskreta toner av viol och grusväg lovar dock gott. När böckerna läggs åt sidan och gnocchin kastas i grytan har buketten blommat ut och nog gör merlotdelen sig påmind med en diskret sötfruktighet. På det stora hela är det dock urtypisk, om än modernistisk, nebbiolo med rosor violpastiller och efter ytterligare en stund, ljuva tryffeltoner! En underbar matchning till ragu förstås men inte oävet på egen hand heller om man inte backar för lite nebbioloungdom på glid. Köpt på plats i somras och brukar mig veterligen inte dyka upp på bolaget men påtryckningar på importören kanske kan ändra på det.
/E

fredag 13 mars 2009

2005 Saint-Benoit Grande Garde Châteauneuf-du-Pape


Frysen räddar trötta fredagssjälar med en förpackning Boeuf Bourguignon. Tre timmars långkok då blir 15 minuters snabbmat ikväll. För att spä på enkelheten dricker vi Systembolagets billigaste Châteauneuf-du-Pape, som nu bytt årgång till lovordade 2005.

2005 Saint-Benoit Grande Garde består av 68% Grenache, 22% Syrah och 10% Mourvèdre och är ljust rubinröd till färgen. Doften är inledningsvis frisk, med vilda hallon och en gnutta viol. Vidare visar sig övermogna körsbär, löv från trädgårdens bärbuskar och en len smörkniv av eneträ. En idag blyg spelare i det röda laget som visar upp trevliga sidor utan att bjuda på det extraordinära.

Vi smakar och serveras en saftig känsla i en tämligen slank kropp med vänligt inställda tanniner. Något kylt hade detta säkert fungerat en sommarkväll i linneskjorta. En viss kryddig bitterhet kan skönjas i avslutet, men i övrigt slår syrorna och den acceptabla längden fast att detta är rätt så trevligt i sen enkelhet.

Årgången fortsätter att imponera och detta får gärna avleda uppmärksamheten i väntan på att andra exemplar ligger till sig i hyllan.

söndag 8 mars 2009

Foliekväll med GAÖ


Att komma hem från jobbet med en gratis rådjursstek är väl lika ovanligt som att en kärnfamiljsfundamentalist skiljer sig. Men ibland överträffas oddsen. Övriga amatörönologer bjuds in, en risotto kokas ihop, steken får passera 60-gradersstrecket och ett knippe medhavda viner provas blint.

Den inledande apéritifen är ljust gyllengult. I näsan får vi honung, sockerlag, röda äpplen,mogna päron, talkad cykelslang och lite mineraler. Doften är blyg men skvallrar högljutt om att det är riesling i glasen. Smaken är ganska fyllig, präglas av en påtaglig sötma och avrundas med en liten bitterhet. Syrorna finns där, men det krävs låg temperatur och lite god vilja för att hitta dem. Druvan är det inget snack om, men viss oenighet uppstår om ålder och ursprung.

1994 Schwaab-Kiebel Erdener Treppchen Riesling Auslese (Germany, Mosel Saar Ruwer)

Kanske inte ett vin som skrapar ihop de högsta poängerna, men församlingen enas om att detta ändå är tillfredställande för styvt hundra kronor. Billig, mogen, auslese – välkommen sommar!


Vin nummer 1 är medeltät röd och ger ett ungdomligt intryck med svagt blåa toner. Doften är lite brokig med örter, nypon, sötlakrits och härsket smör. Bären är kluriga att ringa in och tillhör varken den röda eller den mörka kategorin. Definitionen får bli mörkröda – mogna röda vinbär och söta körsbär. Den medelfylliga smaken har en viss örtbitterhet, upplevs som mjuk inledningsvis för att i slutet trycka till med alkoholhetta och korta men trevliga tanniner. Den undertryckta frukten tillåts inte riktigt ta plats och ordet volatil får representera den övergripande känslan. Till maten blir dock tongångarna mer smickrande och bitarna faller bättre på plats. Kan detta vara Garnacha från Campo de Borja?

2006 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition (France, Rhône, Southern Rhône, Châteauneuf-du-Pape)

75% grenache, 10% syrah, 10% mourvèdre och 5% cinsault. Rätt druva, fel land. Detta skiljde sig rejält från nollfemman som gav ett slankare och elegantare intryck. Och även om denna årgång (med mjukare tanniner och lägre syror) pekar på tidigare konsumtion, kan ett par år i källaren säkert fila till vissa ojämnheter.


Vin nummer 2 är något ljusare än föregående exemplar och skiftar mer åt det blodröda hålet. Doften domineras av rått kött, grillkol, försynta mörka bär och efterhand även köttbuljong och rumsvarm mandelmassa. I munnen bjuds det på en kvistig känsla med pulvriga tanniner bra syror. Tämligen finlemmad historia det här med en tilltalande balans. Även detta vin lyfter med maten och vinner omröstningen till kvällens bästa vin…

2002 Dingać Vrhunsko Vino Vinogorje Peljesac (Croatia, Dalmatian Coast, Pelješac)

Hoppsan, Fred lämnar trygga vatten och bjuder på ett privatimporterat Kroatiskt vin. Svårspikat men gott! Inte mycket information att hitta, men vinet verkar härröra från halvön Peljesac, norr om Dubrovnik och gjort på Plavac mali, en korsning av Zinfandel och Dobričić. Vi tackar för geografilektionen och lämnar in diverse fördomar för rejäl korrigering.


Vin nummer 3 är kvällens ljusaste vin, med en något transparent blodröd färg. Inledningsvis tar doften oss direkt till sommarkvällens grill med generös användning av hickoryglaze. Vidare får vi mogna jordgubbar, stall och ett träffsäkert spår av nybilsdoft. Riktigt trevligt! Smaken är medelfyllig och ganska frisk med obefintliga tanniner i en stil med många epitet - saftig, inställsam eller läskande god – beroende på subjektiva preferenser. Med tiden blir dock vinet snipigare för att i sista glaset spela rollen som tranbärsjuice. Tysk pinot noir? Nej. Europa? Nej. Blekaste aning? Nej.

2001 Chateau Musar (Lebanon, Bekaa Valley)

Libanons (vin)stolthet med varierande fördelning av cabernet sauvignon, cinsault och carignan. Och vi kan bocka av ännu ett testat vinland. Vädergudarna bjöd 2001 Serge Hochar på mycket värme och rekordtidig skörd, vilket kanske förklarar den avrundade men kortlivade smaken.


Med en tid att passa fick de diskussioner som annars hade kunnat pågå hela natten avbrytas. Tänk att vinvärlden är mer komplicerad är ny och gammal värld…
Ett särskild stort tack riktas till Manne som skjutit och skänkt det fantastiska köttet!

tisdag 3 mars 2009

Lördagsviner


2004 Haut-Carles är blåröd till färgen och får tillbringa timmarna två i karaff innan servering. Ur glaset kommer stalliga toner med mörk sötfrukt. Plommon, björnbär, körsbär – kryddat med vit- och svartpeppar. En ogenerad fatbehandling gör sig också påmind. I munnen konstateras det snabbt att vi inte har att göra med en lättsam och slank claret. Nej, här är det kraft som gäller. Pondus, kaxig frukt och ett något kärvt avslut. Visst får man brottas lite, men stilen uppskattas. Med tiden döljs faten och vinet slappnar av något, till en mer komfortabel stil. Intressant vin som gärna testas igen om ett par år.



2004 Künstler Reichestal Spätburgunder "R" har E hövligt tagit med sig. Vinet är transparent rostrött till färgen. Doften är fräsch med kartiga röda vinbär, omogna jordgubbar, svartvinbärsblad och lite stall. Allt omfamnat av en trevlig mineralitet. I munnen är vinet medelfylligt med en finlemmad kropp. Syrorna bidrar till en saftig känsla och efterhand tillkommer en mintig karaktär som E ger en talande beskrivningen – som att slicka på metall. Vi gillar den strikta stilen och konstaterar att Künstler även behärskar den röda sidan.



2006 La Spinetta Ca’ di Pian är rikt röd med en tydlig purpurton. Doften präglas primärt av söta körsbär, lite kött och på toppen en vanilj. Efterhand adderas röda vinbär och violpastill. Ett varmt intryck, utan att trilla över i hetta och sötsliskighet. Om doften inte riktigt förförde oss faller vi pladask för smaken. I munnen är vinet härligt läskande med en fyllig fruktsötma. Vaniljen är påtaglig även här och smeker gommen, samtidigt som de ungdomliga syrorna balanserar upplevelsen. Denna barbera är helt klart njutbar idag och ni som hann slå till i februari gratuleras. Vi andra gläds med er…