torsdag 4 juni 2009

Georg Breuer 2007: Nonnenberg vs. Rottland


Så har de anlänt – Breuers nollsjuor. Nyfikenheten övervinner tålamodet och vi beslutar att en omedelbar matchning av två representanter är på sin plats.

2007 Rauenthaler Nonnenberg Riesling skimrar av ljust guld och gröna reflexer. Så frestande att skriva ung, frisk och fruktig om doften. Men det vore en grav förenkling av intrycken. Tropiska frukter dominerar och backas upp av eleganta mineraler. Harsyra och färsk ananas bidrar till syrligheten. Ja, bäst beskrivs nog doftupplevelsen av den transparent gula godisklubban med syrlig vit kärna. En riktig höjdpunkt bland lördagsgodiset!
Smaken är relativt bjussig, med den kylskåpskalla färska ananasen som fruktkomponent. Anslaget är som friskaste källvatten – kristallklart och otroligt läskande. Syrorna är naturligtvis påtagliga och precisa, men ändå timida nog att inte välta den balanserade elegansen. Framtiden känns utstakad för det här vinet och det råder inga som helst tvivel om dess utvecklingspotential.

2007 Rüdesheimer Berg Rottland Riesling har en ljus gyllene ton i glaset. Inledningsvis är doften kartig, med något bittra toner av gräs, sötmandel och omogna äpplen. En väldigt angenäm fet underton anas jämsides med den närmast rökiga mineraliteten. Med tid och luft ges fruktsötman mer och mer plats i det för kvällen intressantaste doftspektrat.
I munnen återkommer den något feta känslan, mandelolja är nog en teoretisk liknelse. Syrorna är kraftfulla och ihärdigt närvarande. F påpekar likheter med ung chardonnay då syrorna, till skillnad från Nonnenberg, högljutt ropar på uppmärksamhet. Detta bidrar även till att vinet i sin helhet upplevs som det yvigare av de två.

Naturligtvis är likheterna större än skillnaderna mellan dessa två närliggande vingårdslägen som dessutom vinifieras på identiskt vis. Men, parallellt som ikväll uppvisar vinerna ändå hur Breuer skapar otrolig särprägel på sina olika crus. Att utse en favorit av de två är inte helt lätt, och handlar mer om vilken stil man föredrar än om faktisk kvalitet. Inledningsvis höll samtliga vid bordet Rottland som favorit, för sitt yvigare anslag och sin kraftigare textur. Mot slutet tappar vinet dock lite av sin charm när slutet vattnas ur och kortas av något. Nonnenberg behåller kraften och den omutbara elegansen loppet ut och går om strax innan målsnöret.


och... Panerad bergstunga, svensk grön sparris och hemrörd hollandaise smakar underbart (för)sommrigt, men klarar inte riktigt av de unga vinerna. Framförallt den något mer excentriska Rottland tar ovillkorligt över showen under måltiden.

4 kommentarer:

  1. Väl talat! Väntar fortfarande på att mina gaddar ska sluta ropa "Dude, where's my emalj?".
    /E

    SvaraRadera
  2. Inget för dem med svaga emaljer. Eller begynnande magsår. Men ändå förvånansvärt tillgängligt får jag nog säga.

    SvaraRadera
  3. Extremt intressant jämförelse, tack för den! Ung chardonnay är precis vad vi tänkte på med Rottland, stål och omoget grönt äpple. Men sen går slutsatserna isär, vi saknade mycket av det vi hoppats på. Har ni också provat nollfemman så att ni kan jämföra?

    Ananas är alltid en positiv markör tycker vi, och passionsfrukt känns som en ännu högre grad av mognad. Det får nog bli så att vi byter in Rottland till Nonnenberg, ett vin vi oftast brukar uppskatta...

    SvaraRadera
  4. 05 Rottland är inte provad, och kanske är det en förklaring till att vi inte blev lika besvikna på nollsjuan. Framtiden känns dock oviss, inte minst med tanke på hur luften gick ur i det sista glaset.

    Nonnenberg korades som sagt till segrare och känns på flera plan som den starkare kandidaten inför framtiden. Om de där timida syrorna orkar hålla ton. Även det sagt fritt från erfarenhet av nollfemman…

    SvaraRadera