Fredagskänsla!
Schhh… Sluta kom med rationella påståenden att vi har 40 arbetstimmar kvar innan helgen är över. Känslan säger att det är fredag. Basta! Teaterbiljetterna ligger på köksbordet och italienskt snabblagat ska kombineras. Med vin från slowfoodland, vad annars?
Matteo Coreggia var mannen som beslutade sig för att lysande vin även kunde skapas norr om Tanaro och är själva orsaken till Roeros DOCG-status. Efter en tragisk traktorolycka 2001 är det idag änkan Ornella som har främsta ansvaret på gården. För mer läsning bjuder Ulrik på ett besök by proxy.
2006 Roero DOCG är transparent rubinröd i glaset. Doften är klassisk – nypon, rosenbuske och sötmandel. Fortsättningen leder till en orientalisk kryddlåda och tomatreduktion.
Vi tar ett smakprov medan gnocchin blir färdig och pang!, så sitter tungan fastlimmat i gommen medan snålvattnet rinner till längs kindtänderna. Här styr syror och tanniner i nybildad koalitionsregering! Kroppsligt är vinet av det lättare slaget, och de exemplariska syrorna bidrar till det friska intrycket. Tveklöst ungt, gynnas verkligen av mat idag och kommer att bli hur trevligt som helst av några år på rygg.
Det doftar och smakar onekligen nebbiolo och prestationen ligger helt klart jämsides med de mer namnkunniga appellationerna söderöver. Hade man prickat in grannområdet blint? Knappast. Och även utan ögonbindel är Roeros typicitet svår att precisera. Det bekymrar en kunskapshungrig novis i sisådär 90 sekunder. Sedan fortsätter han att njuta.
och... Klungan är genialt roliga. ALLA som har chansen bör gå och se Det är vi som är hemgiften!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar