Ibland behövs en påminnelse, en uppryckning. Den tänkta matchningen blev ett soloframträdande och nu får det allt vara dags att redovisa minnesbilderna.
Den speciella doften av nyregn är det första som slår en. Sedan nypon, nedfallna löv, kåda, en dust av knallpulver och lite fatkrydda. De bäriga inslagen är av godiskaraktär. På ett bra sätt.
I munnen känns vinet förvisso ungt men upplevs ändå ganska generöst. Medelfylligt och ganska långt i avslutet. Syrorna är inte de högsta, men det lätta och lite friska anslaget gör det ändå läskande att dricka. Den beryktat flitiga fatanvändningen är varken nåt som stör, eller märks speciellt mycket för den delen. Med tiden ökar harmonin och en silkigare sida framhävs. Och det sista glaset är också det godaste. Från att inte riktigt övertygat till att locka fram lusten till ett framtida återseende, med andra ord. Och några flaskor finns fortfarande kvar.
Sådärja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar