Förpackningsdiskussioner i all ära, innehållet och möjligtvis volymen är det vi finner intressant. Treliterspåsar har sina praktiska fördelar menar vissa, halvflaskor i glas ännu större hävdar vi. Såvida man inte ska frysa in kanelbullar kan tilläggas. Visst förlorar man kanske lagringsfärdigheter i halvflaskan, men snabbmognad och halverad promillehalt till knappt 51 procent av priset måste ändå ses som vinnande argument. Castello di Fonterutoli hör till den seriösare skaran viner man finner i detta praktiska och måttliga format. Mazzei är firman som ligger bakom och till detta vin hämtas Sangiovese och Cabernet Sauvignon (90/10) från de tre vingårdarna Siepi, Fonterutoli och Belvedere.
Den nya årgången är tät av färgpigment, mörkblått nästan svart mot det röda. Doften är inledningsvis återhållsam och behöver tid för att öppna sig. Jord och kaffe ligger överst ihop med en hyvlad ekplanka, plommon finns i bakgrunden och blomster i det finstilta. Det skitiga anslaget ropar Chianti och trävirket avslöjar uppväxtförhållandet – 16 till 18 månader på franska barriquer, 70 procent nya och samtliga sannolikt skapligt rostade. Munkänslan är tät och innehållet verkar vara hårt packat och väl inslutet. Bären är mörka och chokladen de är doppade i likaså. Man får också brottas lite med spatelfobin, eller skräcken för torra glasspinnar om man så vill. Sträva tanniner krullar tungan och gläder oss som gillar motståndet. Den ungdomliga attityden i frukten blir en skön motvikt till de mörka och sträva och de exemplariskt friska syrorna lättar upp helhetsintrycket avsevärt. Det här blir det fler smakprov av och naturligtvis är vi spända av förväntan vad årsbarnet från Barone Ricasoli kan leverera. 96 poäng från Winespectator och en femteplats på deras årsbästalista talar för en stark sparringpartner. På halvflaska såklart!
Den nya årgången är tät av färgpigment, mörkblått nästan svart mot det röda. Doften är inledningsvis återhållsam och behöver tid för att öppna sig. Jord och kaffe ligger överst ihop med en hyvlad ekplanka, plommon finns i bakgrunden och blomster i det finstilta. Det skitiga anslaget ropar Chianti och trävirket avslöjar uppväxtförhållandet – 16 till 18 månader på franska barriquer, 70 procent nya och samtliga sannolikt skapligt rostade. Munkänslan är tät och innehållet verkar vara hårt packat och väl inslutet. Bären är mörka och chokladen de är doppade i likaså. Man får också brottas lite med spatelfobin, eller skräcken för torra glasspinnar om man så vill. Sträva tanniner krullar tungan och gläder oss som gillar motståndet. Den ungdomliga attityden i frukten blir en skön motvikt till de mörka och sträva och de exemplariskt friska syrorna lättar upp helhetsintrycket avsevärt. Det här blir det fler smakprov av och naturligtvis är vi spända av förväntan vad årsbarnet från Barone Ricasoli kan leverera. 96 poäng från Winespectator och en femteplats på deras årsbästalista talar för en stark sparringpartner. På halvflaska såklart!
Hu så hemskt, vi rös i hela kroppen när det började dyka upp spatlar och glasspinnar. Men som vi kommer ihåg det så slapp man träsmaken eftersom frukten var så tät. Visst är det maffigt, och visst är det bäst att dricka nu. 2006 Castello di Brolio lockar mycket mer när det gäller lagring....
SvaraRaderaVisst var det precis så. Jag fann det hela tämligen angenämt, min stora skräck för torrt trä till trots.
SvaraRaderaVi magasinerade några nollfyror av bägge producenterna, även om vi höll CdF högst av de två i ungdomsstadiet. Ska bli intressant att se vart de tar vägen, men jag har en känsla att både er tes och beprövade erfarenhet går att lita på.