Amatörönologerna fortsätter bloggosfärens följa-John och sätter ytterligare ett hack i Tollot-Beaut stolpen. Bourgognekontot gapar tomt både på erfarenhet och källarsaldo, men detta nyhetssläpp står kvar på hyllorna och bjuder ut sig. En (bak)tanke om lämplig måltidsdryck till plommonspäckad mitt-i-veckan karré finns också med i ekvationen.
En skvätt i glaset och resten i karaffen, så åker vi. Vackert rubinrött är. Men nu är det inte titta på vin vi ska göra. Doften öppnar med en hel hög jordgubbsgodis. Känns lite simpelt men detta blåser lyckligtvis bort och ersätts av äkta fraise direkt från det leriga landet. Rått kött, lövhög och lite järn ansluter och visar fint teamwork. Visst är fatbehandlingen inte osynlig, men ej heller påträngande.
I munne är det slankt, slankt, slankt utan att för den delen tulla på fylligheten. Svår ekvation, Tollot-Beaut klarar biffen. Pigga syror med hygglig längd och en angenäm tanninknorr. Komplexiteten är inget man skriver kors i taket för men för den som orkar vänta kommer nog både en och två dimensioner läggas till. Med tid i glas och karaff kommer trevliga toner av tjära och salmiak fram som uppskattas! En dag i tveksamt försluten flaska ger lite ogina syror som jag i all min okunskp inte kan dra några större slutsatser av. Jobbade urgött ihop med karré, plommon, mandelpotatis, svamp och grädde. Ett på det hela taget riktigt trevligt vin som kittlar Bourgognenerven och lockar till upptåg.
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar