2008 års pärlor med Munskänkarna

Vi lämnar kameror hemma och beger oss till Burgården där Munskänkarna dukat upp åtta inköp från nyhetslanseringarna 2008.

Vi inleder med två vita viner. 2005 Clos Saint Yves från Domaine de Baumard fintar oss lite med sin lätta doft av päron, nyslaget gräs och karamelliserade popcorn. Med facit i hand fanns kanske den våta yllen där, men Chenin blanc nämndes aldrig i gissningsleken. Munkänslan är oljig med viss sötma och okej syror, men det tveksamma slutet gör att vi ger tummen ner. WS är mer positiva med 90p. Något bättre är kombatanten från Rueda, 2006 V3 Viñas Viejas Verdeja. Fruktig doft med inslag av krita, bivax och en ansenlig dos rökt makrill. Smaken är torr och riktigt kryddig och även detta vin har en fet textur. Verdejo premiär-visar från en god sida ikväll, men bör nog förtäras något svalare.

Kvällens andra match står mellan Cahors och Mendoza. Japp, här ska det drickas Malbec från gamla och nyare skolor. Chateau Lagrézette har tydligen stått på plats i 500 år och dagens vin skördades 2003. Doften står som en kvast ur glaset med massor av rök, gröna paprikor och mörka bär. Smaken domineras av ett kärvt anslag flankerat av ihärdiga tanniner. Eller är det rester av kärnor och stjälkar vi känner? Frukten hörs inte alls i all kärvhet och är inte avslutet lite kort? Nä, vinet når inte riktigt fram. Precis som kvällens risotto. Som vi i alla fall kan salta. Vi tittar istället till höger där Trapiche ställer upp med sin Single vineyard från 2004. Här är doften mer finslipad med tjärat tågvirke, rökt korv, tomatkvistar och svarta vinbär. I munnen får frukten ta plats i en längre och bättre balanserad kropp. Hantverket känns polerat och välnyanserat utan att bli alltför insmickrande.

Sedan blir vi konfunderade när nya glas hälls upp. I pappren skrivs doftnoteringar om mörka bär, barrskog och lite örtkrydighet i en överlag billig känsla. Bra tryck i frukten, visst, men var är syrorna? Och är känslan inte lite simpel? Paolo Scavinos 2005 Barbera d'Alba affinato in carati lever varken upp till förväntningarna eller prislappen (229kr). Sparringpartner blir en annan modernist, Luc Perrin. 2006 Domaine Roger Perrin Chateauneuf-du-Pape har en varm doft i mörkare stil med tydligt framhävd frukt. Tomatkvistar, nypon och franska örter ackompanierar. Tyvärr upplevs smaken lite väl trevlig och i en matchsituation som denna är vinet väl blygt. Ryggläge, lammstek och konkurrensfri uppmärksamhet blir nog reckomendationen.

Sista påfyllningen och smilgroparna reagerar autonomt på kvällens sjunde glas. Doften sprudlar av lyxig cassis, blåbärssoppa, torkad frukt och nägra gröna paprikor. Smaken är fruktpackad och strukturerad. Gissningarna landar på Cali-Cab, men det bli bara hälften rätt i 2004 Havens Merlot. Godast ikväll.

Till sist ett vin som trots vissa tveksamheter ändå leder oss till rätt land och druva. Doften är inledningsvis lite unken men efterhand tydliggörs den tydliga frukten, inbäddad i rostade fat. Smaken är åt det syltiga hållet och trots detta hamnar tunn i anteckningsblocket. Inte speciellt roligt. Det finns mången bättre Aussie-Shiraz än 2005 Heathcote Estate, i synnerhet i prisklassen +250kr.

Tack Kjell Nygren, Mats Bjurnet och Munskänkarna för den trevliga återblicken!