Juldag i Klaveret

Traditionsenlig middag på juldagen innebär att den äldre generationen lämnar plats vid spisen. Upplevde man studentrevolten kan man med andra ord glömma allt vad matlagning heter. Med kusiner och respektive är vi sex personer i det lilla köket och på något märkligt sätt faller alla bitarna på plats strax innan föräldrarna anländer.

Till den enkla men goda musselsoppan dricker vi 2007 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire från Brocard. Vi bjuds på bjussig doft av tropisk frukt tillsammans med purunga chardonnay-mineraler. Smaken är hyfsat stram med tillräckliga syror för den krämiga soppan. Vi gillar extramaterialet de gamla stockarna bjuder på, och till soppan fungerar detta dessutom strålande.

Till varmrätt serveras helstekt kalkon med rödkål och gräddsås. Tre viner gör sällskap där 2007 Kings Ridge Oregon Pinot Noir inleder med trevlig druvtypisk doft av det generösa slaget med smultron, vinbär och fat. Munkänslan är av det sällskapliga slaget, saftigt och infriande, men något platt i jämförelse med de efterföljande fransmännen.

Betydligt bättre är 2005 Louis Jadot Château des Jacques Moulin-à-Vent. Kvällens favorit bland större delen av bordet. Trevlig, genuin doft med en intressant mix av ljusa och mörka bär. Inget syntetiskt i denna Gamay, endast rena, ädla toner. Smaken har bra struktur med högtspelande frukt av det tätare slaget. Allra bäst fungerar vinet som sällskap till maten. Utan tvekan den bästa beaujolaisen jag provat.

Sist ut till varmrätten är 2005 Savigny-les-Beaune Les Bourgeots från Simon Bize. Här märks det att vi klivit upp ett snäpp när doften möter näsorna. Fantastiskt! Nypon, hallon och smultron samsas i den kompakta fruktkorgen. Lite sumpig insjö hittar vi också ihop med några få stjälkiga toner som faktiskt inte stör det minsta. Smaken är åt de stramare hållet med seriös struktur och finfina syror. Kanske lite väl ”gåpåig” för att harmoniera med maten idag, men ett trevligt återseende blir det säkert om några år.

Till stiltonknytena signerade Livets goda provar vi 1988 Taylor's Quinta de Vargellas. Trevlig mogen port med bra tryck i både doft och smak. Stilmässigt dock något mindre intressant än brodern från 1995 vi drack härom veckan.

Stort tack till Svante för gästfriheten och övriga närvarande för en fantastiskt trevlig kväll!