Det här med rekommendationer är svårt. Men det blir åtminstone lättare, eller?. Idag hade löften om "18 månader på hälften nya fat" och "stor syltig frukt" kanske inte skickat mig med ilfart till systemet i Nordstan, men när Livets Goda kallade för ett år sen så var jag inte sämre än att jag svarade. Veraton har sedan 2005 tillbringat livet som, i tur och ordning; garnachadruvor i nordspanska Campo de Borja, jäsade druvsaft i nya franska och amerikanska ekfat med riklig pigeage, ofiltrerat vin på väg till Sverige, lätt haussad nyhet på Systembolaget samt nybörjarköp i en brokig vinkällare.
Ner i karaffen och en brunaktig gröt lämnas tacksamt i, den obegripligt tunga, flaskan. Medelfylligt med drag åt blodrött. Fem år har inte trolllat bort vad som kan anses vara en ganska omild fatbehandling, men det är inte heller vaniljpudding i glaset. Här bjuds på rejält med mörkröd frukt inlindad i både örtknippe och lakritsremmar. Över detta ligger en omisskännlig funk som får Peer att gissa Barralskapelse blint. Visst finns det också en äppelmustig ton som skulle kunna leda in på samma spår. Så långt kanske inga stora överraskningar. Men munkänslan mina damer och herrar, munkänslan. Vågar jag säga slank? Visst inte fjäderlätt men ändå harmonisk med höga syror och utan spår av ekbeska eller alkohol (15,5%). Helt enkelt överraskande, trevligt och jo, det är svårt med rekommendationer. Den största invändningen mot vinet är att det är tämligen opersonligt. Var är jorden, var är blodet? (90)
/Erik
p.sObservera att lammfilén på bilden endast agerar rekvisita och att vinet dracks med gott sällskap som enda tilltugg. Är dock i teorin en alldeles utmärkt kompanjon.
p.s 2 Frankofilen har provat storebror Alto Moncayo och gillat.
Ner i karaffen och en brunaktig gröt lämnas tacksamt i, den obegripligt tunga, flaskan. Medelfylligt med drag åt blodrött. Fem år har inte trolllat bort vad som kan anses vara en ganska omild fatbehandling, men det är inte heller vaniljpudding i glaset. Här bjuds på rejält med mörkröd frukt inlindad i både örtknippe och lakritsremmar. Över detta ligger en omisskännlig funk som får Peer att gissa Barralskapelse blint. Visst finns det också en äppelmustig ton som skulle kunna leda in på samma spår. Så långt kanske inga stora överraskningar. Men munkänslan mina damer och herrar, munkänslan. Vågar jag säga slank? Visst inte fjäderlätt men ändå harmonisk med höga syror och utan spår av ekbeska eller alkohol (15,5%). Helt enkelt överraskande, trevligt och jo, det är svårt med rekommendationer. Den största invändningen mot vinet är att det är tämligen opersonligt. Var är jorden, var är blodet? (90)
/Erik
p.sObservera att lammfilén på bilden endast agerar rekvisita och att vinet dracks med gott sällskap som enda tilltugg. Är dock i teorin en alldeles utmärkt kompanjon.
p.s 2 Frankofilen har provat storebror Alto Moncayo och gillat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar