2004 Tenimenti Angelini Brunello di Montalcino Val di Suga

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Nio månader är lång tid. Nio månader av otålig väntan på det som länge var något som andra höll på med. Medveten kost, avhållsam relation till alkohol och otaliga timmar av förberedelse. Hur långsamt än tiden ibland gick, kom så plötsligt datumet som länge varit inringat i kalendern. Det hela började lugnt och fint, dagen skulle bli bli lång nog så det fanns ingen anledning att jäkta. Ju längre tiden led desto värre blev dock smärtan. Tre timmar, fem timmar, åtta timmar – och arbetsdagen var långt ifrån slut. Vissa stunder var önskan att ge upp sånär på att besegra viljan att fortsätta. Andra stunder infann sig en rofylld lycka som sopade bort alla tvivel och all smärta. Efter nästan tolv timmar av smärtsam kamp är plötsligt allt över. Totalt utmattad ser jag min älskade Å i ögonen och kan inte riktigt tro att det är sant - jag gjorde det!




Väntan på Val di Suga är också den över. Länge har listorna sagt 2004, men något slags rekord slogs nog innan den nya årgången även dök upp i hyllan.
I glaset är vinet vackert transparent brunröd. Doften inleder försiktigt men trevligt. Söta körsbär, plommon, röda äpplen, lite fatkrydda och en frisk floral ton jag ofta hittar i brunello. Angenämt snarare än häpnadsväckande.
I munnen framträder en ganska finlemmad sötfrukt. Anslaget spelas i mezzo-forte med tillsnyggade tanniner och stöttande syror. Genom ett ganska omedelbart diminuendo tonas dock allt ner mot det medellånga och avrundat bittra avslutet. Å ger omdömet ”Gud vad gott!” och gissar en kostnad på 70% av inköpspriset. Själv undviker jag de religiösa referenserna, men håller både med om den trevligt slanka stilen, hur gott det smakar till pappardelle med portobello – och vad vinet kanske borde kosta (utan att trampa för långt in på den infekterade prisvärdesdebatten). En välkommen inledning på nollfyrorna från Montalcino.

ps. Ja, detta vinbloggen som citerar Kenta Gustafsson! ds.