2006 Couvent des Jacobins & 2007 Hölle

Endast vetskapen om bloggosfärens ibland hårda dom får oss att klappa ihop egna burgare istället för att hämta dito från lokalt gatukök. Tillsammans med karamelliserad rödlök, med en skvätt av kvällens vin, samt kompisimporterad Champagne-dijon blir dock resultatet troligen trevligare än vad halvspecialmånglaren på Mariaplan kunde erbjudit.
Kvällens vin är en av systemets trotjänare i segmentet basbourgogne kring hundringen och det är första gången vi provar. Den vita versionen har druckits med välbehag både till mat och utan. Flaskan får offra några droppar direkt i glaset innan det förpassas till karaffen där det enligt uppgift behöver ett par timmar. Första intrycket är vitpepprad gödselhög där någon slängt resterna av årets jordgubbsskörd. Det dröjer dock inte länge innan stalldörrarna stängs och betydligt trevligare bärtoner, främst hallon och jordgubb, letar sig fram. Dock blir glädjen kortvarig och doften sluter sig ganska snart. Vinet håller nu strax under rumstemperatur och det ska visa sig att tempen är en tämligen viktig parameter för denna flaska. Smaken har rejält med syror som inte känns helt balanserade. Tanninerna är finlemmade och snygga men på slutet kommer en lite örtspritig bitterhet som inte alls känns så kul.
Två timmar senare är vinet nere kring 14C och bör ha luftats ur en del. Doften är fortfarande diskret, men i alla fall övervägande trevlig. Direkt ur karaffen har smaken förbättrats avsevärt och är trevligt till maten. Dock slår det tillbaka tämligen fort och snipiga syror tar över. Y säger glest, jag försöker hävda finlemmat men hör själv hur oengagerad jag låter.
Det skall föras till protokollet att jag saknar nästan all kunskap om pinotviner och framförallt från Bourgogne. Jag föreställer mig dock den sorts volatilitet som detta vinet uppvisade knappast är en produkt av området utan kanske snarare flaskvariation hos en jätteproducent, som hävdats av andra. För samma pengar fortsätter vi att köpa Barbera eller Nebbiolo i fortsättningen men tar tacksamt emot tips på roligare Bourgogne.

Under veckorna och helgerna ligger det allt som oftast en flaska av Künstlers baskabinett Hölle
öppen i kylen. Ett i sanning fantastiskt vin som bara levererar vid vilken temperatur som helst, till den mest märkliga vardagsmaten och dessutom efter fyra dagar i ovacuum med en angenäm bitter ton som enda påminnelse. Sommar och vår på flaska när ljusterapin har slutat bita.
/E