Är det tisdag redan? Glasen packas, pennorna vässas och samtliga sinnen vrids upp till hyperkänslighet. Bourgogne och Rhône står för kvällens viner – två vita och fem röda.
Vin 1
Gultonat transparent med mousserande bubblor. Frisk doft av gröna äpplen, godis, inslag av lösningsmedel och efterhand en liten brödighet. Det friska anslaget går igen i den relativt långa smaken. Bra syror, angenäm fruktsötma och ett slut som klingar ut i harmoni. Trevligt sällskapsbubbel som väl inte kan vara något annat än prisvärd Crémant de Bourgogne.
Facit: Geisweiler Crémant de Bourgogne
65% pinot noir, 20% chardonnay, 10% gamay och 5% aligoté. Och för ett ringa pris av 83 kronor är det 100% säkert att vi dricker detta igen.
Vin 2
Ganska glest färgmässigt även här, men med ett drag åt grönskimmer. Lätt parfymerad doft med blommiga inslag. En bekant doft av vildjästchardonnay från Jura framträder som efterhand lämnar plats åt dubbelnougat toppad med apelsinskal. I munnen är vinet fylligt med en friskhet som kompenserar för de låga syrorna. En tydlig känsla av smörkola finns också, något vi inte hittade i doften. Smaken är föredömligt lång och halvvägs växlar den upp i ett vackert crescendo. Mineraltonerna gör att vi gissar på högre klassad Chardonnay från Chablis.
Facit: 2006 Pierre Labet Beaune Clos du Dessus des Marconnets
Vi erkänner erfarenhetsmässiga brister i ämnet vita viner från Côte de Beaune, och tackar samtidigt för detta trevliga exempel.
Vin 3
Svagare röd färg med blå toner. Något syntetiskt bärig doft av blåbär och jordbubbsyoggi. En hel del godis också, med skumbananer som ivriga flaggviftare. I munnen möts vi av högt sjungande syror i en lätt kropp som tynar bort ganska snabbt. Sannolikt Gamay från Beaujolais (såvida vi inte blivit lurade igen).
Facit: 2006 Georges Duboeuf Morgon
Nej, denna gång hamnade vi rätt, alltså i en av de tio cru-byarna i Beaujolais.
Vin 4
Samma glesa färg som föregående vin, men med dragning åt det rosa hållet. Doften drar tillbaka tiden till farmors apelsinkarameller, ackompanjerat av röda bär och nypon. Inga förvåningar i munnen där helheten är förpackad i en ganska elegant och stram kostym, med ordentliga syror och hygglig längd. Helt okej och gissningen blir enklare Pinot Noir.
Facit: 2006 Louis Jadot Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge
E upplever en väsentlig skillnad sen sist, och flaskvariation i dessa kvantiteter låter ganska troligt. Förändringen är dock till det bättre och ger vinet godkänt i all sin enkelhet. Fungerar säkert utmärkt på en filt i Slottsskogen.
Vin 5
Blodröd till orange i färgen. Doften präglas primärt av en rökighet med tjära, råolja, läder och med tiden kålrot. Det komplexa spektrumet bjuder även på en bakomliggande saftighet som upprätthåller en fräsch helhet. I munnen lyckas vinet både presentera elegans och kraft - ett graciöst muskelknippe som bjuder på sig själv långt efter att ha försvunnit ner i strupen. Kvällens bästa vin, som vi tror är en Pinot med minst 10 år på nacken.
Facit: 2004 Antonin Rodet Corton Grand Cru
Endast fyra år gammal med ursprung från den nordligaste delen av Côte de Beaune. Med sina 160 hektar är Corton den största Grand Cru i hela Bourgogne och faktiskt den enda röda Grand Cru i Côte de Beaune. Priset (369 kr) är väl det enda som talar mot ett snart återseende.
Vin 6
Kompakt färg med skiftningar åt det blålila hållet. Ur glaset kommer köttiga nyanser och mörka bär - charketurier och björnbär i en ganska enkel stil. Smaken är fyllig med viss krydda och köttighet som får sällskap av en nätt dos te-tanniner. Vinet känns ungt, men vinner inte på tiden i glaset. Det här borde väl vara Syrah från norra Rhône. Crozes-Hermitage?
Facit: 2005 E. Guigal Crozes-Hermitage
Visst var det! Peer har druckit detta förr, även då utan glädjeskutt. E skriver intetsägande och vi delar åsikten om att Delas variant är betydligt intressantare.
Vin 7
Även detta vin är kompakt med blålila toner, dock något rödare än Vin 6. Ur doften hittar vi viss rökighet, lite gröna inslag av barr och skog samt en trevlig bärighet. I munnen finns initialt en direkt kraft som tyvärr försvinner lika fort. Tanninerna är mjukare än i föregående vin och förnimmelsen blir choklad med hög kakaohalt. Vinet känns knutet och gynnas av tiden i glaset. De rustika tonerna leder oss återigen i på Syrah…
Facit: 2005 Château Mont-Redon
65% grenache, 15% syrah, 10% cinsault, 5% mourvedre samt 5% counoise, muscardin och vaccarese. Ledtrådarna fanns där, men kopplingen gjordes aldrig till Châteauneuf-du-Pape. Mont-Redon har aldrig riktigt charmat och det finns mycket annat vi hellre dricker från distriktet.
Återigen ett stort tack Claes Andersson och våra medstudenter för intressanta analyser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar