Helgens förhandsvisning av våren lockar fram en Dolcetto ur skafferiet. Vinet ifråga kommer från modernisten Giorgio Pelissero i Treiso.
Till färgen ganska tät blåröd. Doften är generöst fruktig med saftigt mogna körsbär, lite örter och en dust av unken källare. I munnen är första intrycket förvåning över den för Dolcetto ganska påtagliga tanninstrukturen. Frukten finns där, men något stör den från att komma fram. Rostfritt stål har stått för uppfostran, så fat-teorierna stryks snabbt. Ytterliggare läsning berättar att jäsning och urlakning skett i rotofermeters samt att vinet varken klarats eller filtrerats. Processerna har säkert gynnat den trevliga strukturen och den initiala genorösiteten, och även om det till viss del säkert handlar om milda ålderskrämpor blir helhetsintrycket inte helt övertygande. Som ofta med Dolcetto funkade kvällens vin bäst i tämligen kylt tillstånd, vilket den för aftonen hårda juryn inte tog hänsyn till och hänvisar således omgående till årgång nollsju.
Mer synpunkter om Pelisseros utbud finns att läsa här.
Ja, den varma slatt jag smakade på var väl ingen hallelujastund direkt. Borde väl inte vara ålder direkt, jag drack ju Roagna dolcetto från 2001 i somras och den kändes pigg. Kanske får bli en privatimport på den från Bristly.
SvaraRadera/E
Traditionalisten Roagna kanske klarar tiden bättre? Fast sju år för dolcetto är ändå anmärkningsvärt...
SvaraRadera